Hej Västtrafik

from: anders@arkbro.se
to: vasttrafik@vasttrafik.se
date: 31 aug 2009
time: 19:07
subject: Hej västtrafik
message:

Hej Västtrafik. Jag tänkte presentera mig nu när vi kommer ha en tät relation under en tid framöver. Mitt namn är Anders Arkbro och jag är en rullstolsburen, 22årig, Uddevallabo som studerar till socionom på Göteborgs Universitet. Jag bor centralt i Uddevalla, men studerar på GU och i huvudsak i lokalerna på Sprängkullsgatan i stadsdelen Haga.
       Eftersom det är min personliga övertygelse att Västtrafik vill bli bäst i länet på kommunikation och resande så tänkte jag hjälpa er på traven med regelbunden kontakt. Som kollektivtrafiksmonopol borde Västtrafik vara intresserad av hur det går för mig som pendlar dagligen. Om det inte framgick av andra raden i det här brevet, så är jag alltså inte bara ung och studerande, jag sitter i rullstol.

Låt mig berätta hur jag upplevt vår relation idag, alltså relationen mellan Västtrafik och mig.
      Morgonens tågresa gick relativt bra. Dock kan jag inte förstå varför inte Uddevalla Östras perrong är anpassad efter tågen. Där jag fick kliva på var det en nivåskillnad på drygt en halvmeter. Alltså vid den dörren på Regina-tågen som är lågentré. De andra dörrarna var med andra ord ännu högre. Men där är det trappsteg, så det är irrelevant för mig. Tack och lov fanns det 2 vänliga främlingar på perrongen som kunde hjälpa mig, så jag kom med tåget. I Göteborg har alla resorna med spårvagn gått relativt bra.
       På eftermiddagen skulle jag åka tåg Göteborg C - Uddevalla Östra. Att ta sig på lågentré-ingången på ett Reginatåg i Göteborg är inga problem utom på spår 1 och 2. Men därifrån går sällan bohusbanan som tur är. Återigen så har vi problemet med plattformen på Uddevalla Östra som är felkonstruerad. Det blir en jättestor nivåskillnad. Jag frågade tågvärdinnan om hon kunde be lokföraren att stanna i den delen av spåret där nivåskillnaden är som minst. (Det har tågpersonalen gjort förut nämligen.) Jag minns inte ordagrant vad hon sa, men hon var otrevlig och sa att det va omöjligt. Att de inte kunde anpassa sig och veta hur varje plattform ser ut, och att det "säkert kommer gå bra." Jag tycker det var mycket oproffsigt att inte lyssna på en resenär som känner till plattformen utan och innan. Jag har haft ryggmärgsbråck hela mitt liv, åkt rullstol halva mitt liv och åkt tåg till/från Uddevalla Östra uppskattningsvis 300-350 gånger. När vi väl var framme på hållplatsen skulle tågvärdinnan plocka fram rampen. Man kan lägga den på 8 olika sätt. 4 av dem gör att rampen funkar. Uppenbarligen hade inte tågvärdinnan fått fortbildning på den mobila rampen på Reginatågen. Men nu tror jag att hon kan använda den rätt nästa gång.

Det var allt jag hade att berätta den här gången. Vi hörs snart igen. Jag ser fram emot att brevväxla med Västtrafik och tror att vi både kommer ha stort utbyte av det.

mvh
Anders Arkbro, Uddevalla

ps. Som konsult inom rörelsehindrad i kollektivtrafiken tar jag 900/h när jag behöver fortbilda er personal, eftersom ni själva inte gör det. Idag höll jag en kurs på 3 minuter. Priset för det: 45 kronor. Vart skickar jag fakturan? ds

Konstigt

Jag har fått två ord på hjärnan. Jag vet inte vad det betyder eftersom det inte är svenska. Men någonstans har jag snappat upp de här orden och eftersom det låter rätt vackert och underligt på samma gång så har de fortsatt att snurra i huvudet på mig.

Jag kunde inte minnas vart jag sett orden, och jag kunde inte förstå varför de hade fastnat på minnet. Kan fortfarande inte fatta. Det är nämligen den medicinska termen för kärlkramp som jag gått omkring och mumlat för mig själv hela förmiddagen, till ingen nytta.

När jag tänker efter så är det lite som när jag va liten och hade lärt mig ett nytt ord. Riskabelt till exempel. Fint ord, låg bra i munnen och kändes lagom coolt. Jag hade läst det i en kalle anka-tidning och jag gick omkring i en vecka och smakade på ordet. Men det visste jag ju vad det betydde. Angina pectoris betyder ingenting för mig innan jag kollade upp vad det är. Det bara lät vackert. Men hur kunde det fastna på hjärnan och i munnen på det där sättet?

När jag blir rik ska jag sitta i en skön soffa på ett universitetsbibliotek och läsa allt som någonsin skrivits om hur hjärnan funkar. Ja, så får det bli…

Vissa saker sätter sig på hjärnan

Just nu går jag omkring och hummar på den här grejen på 4 takter. Vad tror ni… Kan man skriva en bra låt utifrån det?

Litteraturlista no1

Okej läsare. Nu behöver jag din hjälp. Jag ska börja läsa på universitetet den här hösten och första halvan av terminen ska jag läsa en hel hög med böcker. Med andra ord kommer jag spendera mina närmaste 3,5 år med att läsa ‘en hel hög med böcker’ gånger 14. Kul.

Har du nåt på listan så maila mig. Känner du någon annan som läst på högskolan eller som du tror kan ha någon av böckerna. Hjälp mig att komma i kontakt med denne.

Så här ser listan ut:

 

Engelstad, Fredrik (2006): Vad är makt?. Stockholm: Natur och kultur.

Henriksen, Jan-Olav/Vetlesen, Arne Johan (2001): Etik i arbete med människor. Lund: Studentlitteratur.

Johansson, Stina (red)(2007): Social omsorg i socialt arbete. Malmö: Gleerups utbildning.

Madsen, Bent (2001): Socialpedagogik. Lund: Studentlitteratur.

Meeuwisse, Anna/Sunesson, Sune/Swärd, Hans (red) (2006): Socialt arbete: en grundbok. Stockholm: Natur och kultur.

Månsson, Sven-Axel (2002): ”Interaktionistiska perspektiv på studiet av sociala problem: processer, karriärer och vändpunkter” i Meeuwisse, Anna/Swärd, Hans (red): Perspektiv på sociala problem. Stockholm: Natur och Kultur.

Payne, Malcolm (2008): Modern teoribildning i socialt arbete. Stockholm: Natur och kultur.

Pettersson, Ulla (2001): Socialt arbete, politik och professionalisering: den historiska utvecklingen i USA och Sverige. Stockholm:

Sainsbury, Diane (2000): ”Välfärdsutvecklingen för kvinnor och män på 1990-talet” i Välfärd och försörjning: antologi från Kommittén Välfärdsbokslutet. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer.

Trydegård, Gun-Britt (2000): ”From Poorhouse Overseer to Production Manager: One Hundred Years of Old-Age Care in Sweden, Reflected in the Development of an Occupation” i Ageing and Society, 20 (5), 571-598. Cambridge University Press.

”Välfärdens ansikte mot 200-talet” Socialvetenskaplig tidskrift. Årgång 14, nr 23, 2007.
…

Tack på förhand!

Jag är väldigt djup

Inlägget publicerades på LunarStorm Lör 3/3 – 07
Totalt 15 läsare
…

Jag är väldigt djup.
Ungefär 10 meter.
Låt mig förklara.
Om du stoppar ner ett snöre i halsen på mig så når det botten först 10 meter senare.
Faktum är att det kommer ut igen, så du kan stoppa in det i munnen igen.
Alltså är jag botten-lös.
Hur djupt är inte det?

---

Om man vill ta hela "svälja snören"-grejen ännu längre så kan man ju fundera på om det går att länka samman personer med snören genom att svälja-vänta-skita och låta nästa person svälja-vänta-skita.
Heureka! Jag har äntligen funnit ett världsrekord som ingen redan har slagit.
Anmäl er friviliga till min mail så fixar jag snöre!

<3 min frukostmacka

Idag när jag la upp en bit stekt ägg på min frukostmacka blev jag lite förvånad. Ägget hade blivit ett hjärta.

Fint va?

Bilder från grillkvällen med 17åringarna

Jag lovade bilder från grillkvällen, och här kommer de.

Överst har vi min fina mamma som solar sig. Till vänster Uddevallabron. Till höger Herr Fiskmås. Nertill i bilden ser ni orsaken till att jag kunde få så fina bilder på Herr Fiskmås och hans kompisar: Niklas som kastar mögliga korvbröd till hungriga sjöfåglar. Hade inte han fått idén att att kasta korvbröden hade det aldrig kommit en skock galna fåglar, och jag hade aldrig fått så bra chanser att fotografera dem.

Förresten. När jag skrev om picnicen i ett tidigare inlägg så nämner jag Frida och Linnea. Frida och 2 rullstolar är ju med på massa bilder. Men Linnea finns inte med på någon av bilderna. Linnea är min brors flickvän och Frida en alldeles vanlig vän till oss alla tre. Jag bad Niklas och Linnea att se lite extra söta ut så jag kunde ta några bilder. Visst är de fina?

Fågelskådning

Innan 17åringarna åkte på läger så var vi och grillade, hela familjen plus Linnea & Frida. Det blev en hel massa bilder den kvällen, och det här är kanske en av de som jag är mest nöjd med själv. Jag planerar att lägga upp ett inlägg med fler bilder från då, men jag lovar inget.

Nu är det hjul igen..!

Tidigare i veckan var jag, Linnea och Frida ute på picnic. Frida hade skadat foten och fick låna min andra rullstol, delvis därför och delvis för att det är skoj att köra stol. Vi åkte ner till vattnet och åt våra godsaker som vi köpt. Både jag och Linnea är lite busiga så med en stor portion samarbeta och en gnutta elakhet hade vi plockat bort Fridas hjul så att hon blev liggandes. (Som en sköldpadda på rygg?)
    Jag har en ny rullstol som väger ett par kg mindre än den jag hade tidigare. För att visa hur lätt den är plockade jag hjulen (det som egentligen gör den otymplig) och lät tjejorna lyfta rullstolen. När man plockar bort hjulen blir den faktiskt väldigt liten och så hemskt mycket väger den inte. Tillräckligt lite för att man ska kunna brottas och kramas med den, eller hänga den på ryggen.

Det är lördag idag

Det är lördag idag och de borrar idag också. Vad är det för fel på folk?

Tänk när det är skola där nere måndag till fredag mellan åtta och fem. Då kommer de väl bara  att borra och såga på helger.

Hurra!

Usch va svårt…

Det är med blandade känslor jag skriver det här. Jag har gjort 3 stycken panorama-bilder, alltså bilder som är komponerade av flera fotografier lagda bredvid varandra. Jag har inte gjort den här typen av bildredigering på väldigt länge och jag tycker det är jättejättesvårt. Men jag har lärt mig ett och annat av de tre bilderna jag gjorde idag.

1. Använd manuellt läge när jag fotar så jag får samma ljus i fotografierna
2. Tänk hur jag ska klippa ihop fotografierna så att linjer blir rätt.
________________________________________________
Det är som sagt med blandade känslor jag skriver, och publicerar bilderna. Jag vet att det är flera missar som jag gjort. Men se så här på bilderna: Det här är så bra det blev idag, och jag lärde mig hur jag ska göra nästa gång. (Klicka på bilderna för att se dem större.)

Ful-cola

Ful-cola är alla cola som inte är Coca Cola, enligt några jag känner. Jag funderar på om man skulle kunna göra ful-cola hemma själv. När man läser på baksidan så innehåller den kolsyrat vatten, socker, surhetsreglerare, koffein, och massa bjäffs. (E-koder och sånt ni vet.)

Borde man inte kunna blanda snabbkaffe, socker och pressad citron i sodastreamat vatten och få hemmagjord ful-cola? Jag ska testa det nån gång snart. Fast det får bli en väldigt liten dos eftersom det troligen är skitäckligt.

Nu behöver jag bara hitta någon som vill provsmaka.
Några frivilliga?

Perfekt timing!

Jag har en ny morgonrutin för att se till att jag har vänt dygnet rätt när skolan börjar. Istället för att gå upp mitt på dan och lägga mig mitt i natten har jag bestämt mig för att gå och lägga mig i vettig tid och gå upp i tid på morgonen. Min morot till att gå upp är att jag ska ha “gjort min morgon” innan mitt favorit-program börjar på radio. Det innebär att jag går upp ungefär halv tio. Antagligen flera timmar senare än jag kommer gå upp när skolan börjar, men samtidigt flera timmar tidigare än den tid jag har gått upp större delen av sommarn.

Radioprogrammet heter Brunchrapporten. Det är ett aktualitets-program som går i P3 varje vardag. Innan programmet är det nyheter, som det är varje timme i SR.
Eftersom inte min klocka går exakt som Sveriges Radios klockor brukar jag slå på radio någon gång mitt i nyheterna, eller eventuellt i programmets löp eller första låt. Idag lyckades jag slå på min radio precis under intro-melodin till nyheterna. Perfekt timing? Perfekt timing.

Regler

Jag hoppas inte de kommer dra det här till sin spets och börja kräva ID av 7åringar…

Lite fattigare, men med ny kamera

Ni som följer min blogg minns ett inlägg jag skrev i våras om skillnaden på min mobiltelefons inbyggda kamera och digitalkameran jag nyligen hade köpt då. Jag insåg, tyvärr, ganska snart att inte kameran nådde upp till mina förväntningar vad gällde framför allt inställningsmöjligheter. Kanske inte så konstigt med tanke på att den senaste "riktiga” kameran jag hade innan var en systemkamera.
    Men det hela började för 2 år sen. En kort resumé:
Sommaren 2007. Jag köper en systemkamera för 5500.
Sommaren 2008. Jag säljer min systemkamera för 3000.
Mars 2009. Jag köper en vanlig digitalkamera och kommer aldrig riktigt överens med den, trots att den är milsvida bättre än kameran i min mobiltelefon.
Våren 2009. Jag ångrar vid otaliga tillfällen att jag sålde min systemkamera.
Juni 2009. Efter att knappt ha använt digitalkameran jag köpte i mars säljer jag den på blocket.
Augusti 2009. Jag köper tillbaka samma systemkamera som jag sålde för drygt ett år sen.
_________________________________________________

Det är jättestor skillnad på funktioner, och det går inte att beskriva i ett blogginlägg. Men en stor skillnad är detaljerikedomen i bilderna. Min mobiltelefon har sämre upplösning, optik, sensor och komprimerings-variabler. Tekniskt mumbo-jumbo för de flesta. Men en bild säger mer än 1000 ord. Så här kommer 6 stycken.

Överst har vi en vy över gågatan i Uddevalla fotograferad med min mobiltelefon. En Nokia 6110i Navigator med 2 megapixel. Bilden till höger är beskuren ur den till vänster. Med andra ord, man behöver inte titta så nära för att det ska bli suddigt.

Den här bilden är tagen med min Nikon D40 med zoom 18 mm. Om du klickar på bilden ser du den större. Här är bilden mycket skarpare med samma beskärning.

Nån av mina läsare kanske har reagerat på att jag bara pekar på upplösning och detaljrikedom. Det är inte allt när man pratar om bildkvalité, det håller jag helt med om. Men det är det mest konkreta och lätta att se skillnad i. Det sista bildparet är systemkameran med ett zoomobjektiv med zoom 200 mm, och till vänster så hår jag kunnat beskära utan att bildens kvalité blir tråkig. Som du ser kan man komma ganska nära. Min bedömning är att det är ca 800 meter mellan stället där jag står och balkongerna. Ganska fräckt va?

Dumma krabbor

Ikväll har vi varit vid havet och grillat tillsammans med farbror Hans och hans familj. Totalt var vi 7 personer, mellan 7 och 46 år. På bilden ser du Hanna & Johannes som är yngst & näst yngst, och Pär som är äldst.

 

 

 

 

 

Vi hade med oss grejer så att Hanna och Johannes kunde fånga krabbor. De fångade två stycken, och de fick bo i en kåsa med vatten. Någon kom på den braiga idén att mata krabborna med korv. Krabban började naffsa på korven, men tröttnade ganska snabbt och började dansa konstigt. Mamma upptäckte att vattnet hade blivit glansigt och vi antog att det berodde på att fettet i korven hade spridit ut sig i vattnet. Hur ska krabban kunna få något syre nu? (Oh, nooo!) Det blev full fart på min kusin Hanna som skulle byta vatten hos krabborna så de fick färskt, korvfritt havsvatten.

Efter att ha ätit upp nästan alla korvar, skrattat och pratat samt torterat en krabba med hot dogs va det dags. För krabb-race alltså. Hanna och Johannes letade upp en lämplig brygga, ställde upp varsin krabba och släppte. Den lilla krabban fattade först inte vad den skulle göra. Den stora hade hunnit springa över kanten på bryggan innan den lilla startade. Men när den väl kom igång tog de inte många sekunder innan den gömde sig mellan några stenar. Innan någon hade hunnit säga “ska vi äta grillad krabba med senap och ketchup?”, så va båda krabbisarna borta.