Ibland kläcker jag så galet bra idéer. Det hände förra lördan. Jag, Matilda och Elisabeth åkte från Nyköping till Tystberga. Det va riktigt mörkt och mitt under resan springer ett rådjur ut på vägen. Det enda jag hann se av djuret av var en mörk skugga och två pyttesmå lysande ögon som reflekterade vårt strålkastarljus. Från ingenstans kom tankar om hur man skulle kunna göra djuren synliga och på så sätt undvika en massa viltolyckor.
Jag tänker så här. Vi sätter oss i skogen med gevär med sömnmedel och specialsydda reflexvästar. Sen ägnar vi några månader åt att utrusta allt vilt med reflexvästar så att de syns snabbare, lättare och på längre avstånd.
Alla som tycker att jag är ett galet geni räcker upp en hand. Okej?
Jag räcker upp handen ;-)
SvaraRaderaMen du är min älskade son ändå!!! (galenskapen ett släktdrag?)