Honungsmarinerad fiskfilé

Jag vet inte hur mycket jag orkar skriva, men jag måste berätta. Måste få dela med mig av otrolig glädje!

Jag har inte träffat Tove ordentligt på flera veckor. Vi har inte pratat på så länge, och det va så skönt när det blev av. Till att börja med är vi på samma våglängd alltså har samma humor och liknande tankar. Dessutom är hon så fantastisk på att lyssna. Jag har klurat på lite av varje det senare, och under de här timmarna vi pratade fick jag hjälp att få perspektiv på lite av varje. Det känns jättebra.

Det här inlägget blev mycket känslor, en hel del tankar, och ingen substans. Men låt mig summera läget just nu i ett ord.

Glädje.