Tankar om ved, foto och saknad

Vet du hur ofta jag har blåställ på mig? Det har under mina 21 år hänt ungefär 3 gånger  tror jag.
Så passa på att glo lite extra på bilden. Det började i onsdags. Jag har varit på besök i Utby hos Maria och Tomas. De skulle klyva ved, och jag skulle vara med. Innan jag visste ordet av så hade jag tagit på mig blåställ och var på väg ut. (Ja, lite minneslucka just där.)

Jag fick börja dagen vid spakarna på vedklyven. En mycket enkel uppgift som går ut på att dra i två spakar. Då är det en platta som trycker ett vedträ mot en vass kil, och förhoppningsvis så har inte Maria sina fingrar i vägen. Du ser på bilden vad jag hade att spana på. Jag vet inte riktigt vad det är för min jag gör. Förmodligen är det en blandning av frisk luft, lukten av kogödsel och lite fysiskt arbete som gör det. En annan möjlighet är att jag bara tycker om att se dum ut på bild.

 

Efter

Efter en stund bytte vi så att Maria stod vid spakarna och jag lyfte trä som skulle klyvas till ved. Ganska  tungt, men jag är envis. En av vedträna fick Maria hjälpa mig med, det var helt enkelt för tungt. Tomas, som har kameran i högsta hugg, passade på att fota lite. Som du ser har han känsla för tajming. Vart är jag? Jo, bakom en stor träbit.

 

Efter flera timmars jobb så tog jag och Maria oss en paus på verandan med kaffe och sol. Åtminstone kaffe. Solen lyste med sin frånvaro. Då passade jag på att lära Maria lite om hur man använder deras kamera. Maria och Tomas har skaffat en  likadan kamera som den jag hade förut, så jag kunde ju det mesta om den. (Bland annat har jag fixat en bakgrundsbild i menyerna på deras kamera. Vet inte om Maria eller Tomas upptäckt min vackra nuna i kameran än.) Tomas lyste för övrigt också med sin frånvaro just då. Jag och moster satt på verandan där och snackade massa strunt, och jag fick  lära Maria lite grundkurs i foto med systemkamera. Vi kom till bländare och brännvidd, men inte längre. Jag får fortsätta lära henne en annan gång. Jag testade att ta två bilder på min moster. En i det automatiska porträttläget och en i det halvmanuella läget med bländarprioritet. Klarar du av att se vilken bild som är vilken? Grattis i så fall. Det gör inte jag.

Ibland kan jag sakna min gamla D40. Det är en väldigt bra kamera. Men den är ganska dyr. Ungefär 3000 kronor. Dessutom är den tung. Drygt ett halvt kilo. Nä. Med systemkameror är det som barn. Det är bra att ha nån nära bekant som har en så att man kan låna den ibland, men slippa allt det tunga och dyra.