När jag va 12-13 år så klurade jag på en grej, ett teoretiskt resonemang som lät ungefär så här:
“Ljuset färdas ju med 300 000 km/s. Man skulle kunna, rent teoretiskt alltså, bygga en spegel så stor och ett teleskop så bra att man kan se sig själv, även om man placerar spegeln 300 000 km ut i rymden.
Om det skulle gå att göra en sån konstruktion, skulle man se 2 sekunder bakåt eller framåt i tiden då..?”
Jag fascinerades av ljusets hastighet, och att det tog solens strålar 8 minuter att ta sig hit. ( – Solen måste vara skitlångt bort, tänkte jag.)
________________________________________________
Gissa om jag blev förvånad när jag läste det här i tidningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar