Morr!!

Har just sett inledningen på Brottskod Försvunnen på ettan.

I inledningen är det en man som legat i koma i 3 år.
Han har en "trach" på halsen.
Mannen vaknar upp efter tre år i koma och är "bara lite trött.'"
Jag kunde inte röra mig, var förvirrad, halft okommunicerbar och mådde piss, när jag vaknade upp efter en vecka nedsövd.
När han vaknar så pratar han, precis som vanligt, trots att han har en "trach" på halsen.
När jag hade "trachen" på halsen fanns det två lägen:

Antingen så var jag helt stum, och fick kommunicera genom att skriva.
Innan jag hade motoriken för att skriva fick jag peka på en tavla med alfabetet.
Innan jag kunde peka på tavlan med alfabet kunde jag inte kommunicera mer än att peka och hoppas att nån förstod mig.

Den andra möjligheten var att kunna prata, men med jättekonstig röst. När de tog bort trachen så småningom var dessutom mina stämband så slitna och hela min talapparat (lungor, hals m.m) så trött att jag lät som en liten flicka. Min röst hade ingen kraft och "botten" över huvud taget.

Min röst är en stor del av mig, och jag har nytta av den i så många lägen. Att den plötsligt är borta och och det enda komplementet är en röst som inte är min... Den känslan kan jag inte beskriva.
Att varje gång jag skulle äta bli stum och behöva bli matad utan att kunna säga hur man vill ha hjälp, det är hemskt. Men mamma och pappa gjorde det ändå bra. Tack.

Men nu, tack vare god vård och en fantastisk kraft som sätter samman omständigheter till nåt bra... (Jag kallar den kraften för Gud. Men mer om min gudsbild en annan gång.)
Tack vare det har jag fått tillbaka min röst, och en massa annat.


Så till sist:
Lita inte på filmer.
Lär dig teckenspråk innan du behöver det.