På lördag eftermiddag bestämde sig mamma och pappa för att det är en bra idé att titta på massa tråkiga parker och hus och grejer. Nog för att jag är på väg att bli vuxen, och ibland är vuxen. Men på den här punkten är jag mer som en otålig 14åring.
Så efter ungefär 10 minuters promenerande så sa jag ifrån. "Det här känns som slöseri med tid. Nu går jag till hotellet och pluggar och gör annat som känns intressantare än det här."
Nu i efterhand inser jag att det va ett bra va. Mamma och pappa hade det trevligt i sina skånska parker, och jag hade det rätt bra på hotellrummet.
På hotellrummet va det tyst som i graven, vilket inte var så konstigt eftersom jag var ensam där. Jag slog på TVn för att ha nåt ljud lite som "sällskap". Efter lite letande så hittade jag Vänner. Men med norsk undertext.
Först så försöker jag läsa undertexterna, precis som jag brukar göra. Men det dröjer inte länge innan jag inser att jag förstår vad dom säger bättre än vad jag förstår texten.
För ett antal år sedan hade jag valt att läsa norsk text för att jag kunde det bättre än engelska, och då kan jag inte ens norska. Men vissa likheter finns det ju med svenskan som du vet.
Att jag hellre lysnar på engelska än läser norska kan bara betyda en sak: Jag har blivit bättre på engelska. Tjoho!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar