Man blir som man umgås

Hej bloggläsare.
Vet du vart jag är? Jag är på pensionärsträff!

Det började med att jag såg rubriken

Vad är en nyhet? Janne Lindvall berättar om journalistiken ur olika perspektiv

Jag tyckte det lät jättespännande, och eftersom jag var ledig den tiden så bestämde jag mig för att gå dit. Det jag hade missat var att 95 % av deltagarna där var pensionärer, och att snittåldern på deltagarna där va 70 år. Själv är jag 21.

Jag har inget emot att träffa äldre, i lagom dos. Men nu börjar det bli för mycket pensionärsträffar i Karl Anders Arkbros liv.

Men vänta nu.

“Man blir som man umgås.”

Hur är egentligen de här människorna?
Gråa, ilskna, tråkiga, fula, dumma…

Nej, inte alls.

Om man generaliserar hur den här stora skaran människor,  som vi kallar för pensionärer i Södertullskyrkan, är så tycker jag att det är helt andra ord som gäller. Inte för alla, men det stora hel, de flesta i gänget där.

De har liksom mig
...relationer
…intressen
…och arbetsliv (om än det senare bakom sig, jag har mitt framför mig.)

De är
Lugna
Snälla
Erfarna
Kloka och/eller intellektuella
Intressanta att prata med
Generösa
Har humor
____

Jag har fortfarande ett stort behov av jämnåriga och bara lite äldre förebilder, men jag är väldigt glad för att jag fått lära känna några “70+” och erfara hur goa de är.

Man blir som man umgås

 

…nu hoppas jag bara att det gäller även i det här sammanhanget…