Det finns en rörelse av människor som gör småprovocerande ageranden för att få uppmärksamhet, för att underhålla folk eller för att de fått en idé på nåt som vore konstigt och kul att göra. I min hemstad Uddevalla representeras den här rollen främst av ettorna på estet-gymnasiet, men jag tror att den här sortens människor finns i alla åldrar, alla städer och på olika platser i samhället.
De som gör den här typen av flash mobs eller galna upptåg som jag syftar på ska inte vara olagligt, men är alltid på gränsen till vad som är normalt eller “okej”. Det roliga är reaktionerna hos de som inte deltar, och som inte är införstådda i vad som händer.
Jag ska ge dig några exempel.
10 stycken högskolestudenter har bestämt sig för att på en given signal lägga sig på en och samma punkt mellan 2 bokhyllor i ett bibliotek. (Med andra ord på varandra. Inte på nåt sätt förbjudet. Men det hör inte till vanligheterna på ett bibliotek)
120 ungdomar går på en lång rad på stadens affärsgata. De sätter sig på varsin stol och stirrar rakt ut i luften utan att säga ett ord eller blinka. Efter 2 minuter tar de sina stolar och går dit de kom ifrån.
Leken “gul bil”. Varje gång man ser en gul bil ska man säga “gul bil” och har underförstått rätten att slå den andre på axeln.
Drygt 100 tonåringar sprider ut sig i sin stads centrum och går omkring i rollen av stressad storstadsmänniska som pratar i telefon. Det är bara det att alla “pratar” i en banan.
_________________________________________
Skulle man kunna tävla i att sova i en möbelaffär? A går in i en möbelaffär, letar upp en skön säng, tar av sig jacka och skor, lägger sig, och somnar. Hur lång tid tar det innan A blir upptäckt av personalen? Lite längre bort står B och andra med videokamera och dokumenterar. Vad händer? Blir det bråk mellan A och personalen? Jag får kolla med nån på psykologiska institutet om de gjort en sån här test, annars kan jag vara med och bli den förste…!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar