tisdag 9 mars 2010

Tankar om mina mobiltelefoner

Min bror fyller 18 och det innebär en rad saker; det kommer inga fler brev som det står ‘till målsman för Niklas’ på, han får köpa grejer på faktura, han får ta banklån, han får skriva teoriprov för körkortsbehörighet B, han får gå ut på krogen och köpa alkoholhaltiga drycker (Ja, farmor. Nu är det bara Daniel, Johannes och Hanna kvar…) Men kanske det viktigaste: han får teckna abonnemang på en mobiltelefon.

Bland det coolaste just nu som man kan köpa är telefon med touchscreen, och om man vill ha en rolig telefon med mycket underhållningsvärde då köper man en iPhone. Det har Niklas mer eller mindre bestämt sig för att göra. Eftersom man brukar få presenter när man fyller år är det inte omöjligt att han får lite spons av föräldrarna när han skaffar telefonen. Vi får se.

Allt det här fick mig att börja fundera och reflektera över vad jag själv har haft för telefoner, och när jag fått spons och inte. Se inte det här som nån jämförelse kring hur “rättvist” det är eller inte är. Se den här texten mer som en ung man, årsmodell 87 som reflekterar över olikheterna av att vara född 87 eller 92 ur ett ‘skaffa mobiltelefon’-perspektiv. image

Min första telefon var en Siemens C30. Kompisarna i klassen kallade den för dildon. När jag gick i åttan va det två saker som var ruskigt häftigt: utbytbara skal och monokroma bilder.  Det man skulle ha va Nokia 3210 eller helst 3310. Lite fräckare va 3330 som hade vitt skal och dessutom nåt som kallades för GPRS, men det visste ingen vad det va då. Jag minns att jag fick pengar att köpa min första telefon för i födelsedagspresent. Pengarna räckte inte till en 3310, men det räckte till en blå  dildo med röd display; en Siemens C30.

Vid nån episod där under högstadiet så glömde mamma att kolla mina byxfickor när hon tvättade, och en eftermiddag när jag kom hem från skolan fick jag vet att mina C30 var väldigt ren och väldigt död. Då fick jag låna pappas gamla telefon. En Motorola cd160. Den vägde ungefär 3 hekto, var 15 cm lång och när man drog ut antennen blev den 29 cm. Dessutom: man kunde använda den med vanliga AA-batterier! image Telefonmarknaden hade utvecklats och jag & min tegelsten med rundade kanter och utdragbar antenn tittade avundsjukt på när vikbara telefoner under 100 gram blev vanligt.image

Pappa bytte telefon vid nåt tillfälle och jag fick hans Ericsson A2618s. Jag skämdes så galet mycket för att jag hade en telefon där antennen stack upp och dessutom var tejpad. Alla andra hade telefon med inbyggd antenn, vibrator, utbytbara skal och monokroma bilder på katter, hjärtan, bilar, loggor och allt möjligt.

Jag fick en ny telefon nån gång i början på gymnasiet. En Nokia 3510i. Det här var när personliga skal inte längre var det häftigaste och nästan alla telefoner hade inbyggd vibrator och inbyggd antenn. Det coolaste man kunde ha nu var en telefon med kamera. (Till exempel en SonyEricsson T610 med en kamera på 0,1 mpix eller nåt åt det hållet. Bildkvalité som brun, lågupplöst gröt, i dagens mått mätt.) Jag vet inte riktigt vad jag önskade mig för telefon men jag minns att jag fick kompromissa och inte sväva ut för mycket i mina önskningar, för det fanns inte pengar till det. En Nokia 3510i blev det. Fortfarande hade Nokia nåt slags monopol på bildmeddimageelanden, så därför var något annat märke aldrig ett alternativ.  Dessutom hade alla andra Nokia.

På en rullstolstävling 2 månader senare blev telefonen stulen, och jag var tvungen att köpa en ny. Jag hade fått ett stort stipendium av skolan, så jag kunde köpa nästan vad som helst. Men jag ville inte lägga ut för mycket pengar på telefonen, och att testa något annat kändes onödigt, så därför köpte jag en ny 3510i.

image Hösten 2005 fyllde jag 18 år, och jag skaffade mig min första telefon med abonnemang. Mamma bjöd mig på anslutningsavgiften på 250 kronor, men i övrigt betalade jag varenda krona själv. Det blev en SonyEricsson V600i. Niklas, som då var 13 och ett halvt, fick min 3510. Mer än hälften av alla telefoner nu hade färgskärm och det var minneskort och 3G som var det nya. Jag tror dessutom ett megapixelrace på kamerafronten inom mobiltelefonin hade börjat nu. Skillnaden på en bra eller dålig mobilkamera var, enligt marknadsföringen, om den hade mer eller mindre än 1 mpix. Dessutom skulle man ha minneskort i telefonen så man kunde använda den som mp3-spelare. Min V600i hade 3G och en kamera på 1,3 mpix men inte minneskort. (Den som hade minneskort va för dyr för mig.)

Efter 2 år med mitt Telenorabonnemang erbjuder mig Telenor en ny telefon mot att jag binder mitt abonnemang i 2 år till. Jag ser det här som en möjlighet att skaffa en K810i, en telefon som påminde om den jag inte hade haft råd med 2 år tidigare. Dessutom har jag jobbat ett år, och tyckte att jag kunde kosta på mig en lite fräckare telefon än det jag fick om jag *bara* förlänge abonnemanget. Men K810i var en besvikelse. Dessutom har pappa börjat använda handdator-liknande telefoner med kalender, och jag vill också ha en mobiltelefon med riktig kalender i. Så efter 2 dar åker K810 ner i kartongen och jag ner till Nordstan i Göteborg. Det finns några olika telefoner inom smartphone-segmentet som jag har råd med, och jag bestämmer mig för en Nokia 6110 Navigator. (Brorsan som är 15 år gammal får min V600i. Alltså den med hyffsad kamera och 3G, men utan imageminneskort.) Nokia 6110 är den första telefonen jag köper som jag är helt och fullt nöjd med och som jag känner att jag inte kompromissat på vad jag köpt pga pengar. (Inte så mycket i alla fall. Helst skulle jag velat ha en Nokia N95. Om man fick drömma alltså.) Jag köper telefonen med ett pott-abonnemang på 200 kr/mån i 24 månader + en engångsavgift på 2400 kr. Fast Telenor har en kampanj: lämna in din gamla telefon + laddare och få 500 kronor rabatt. Så jag lämnar in pappas gamla cd160. (29 centimeters Motorolan med AA-batterier) och betalar 1900 kr på plats och knyter mitt abonnemang i 2 år till. Det här är sommaren 2007, så vi närmar oss nutid.

Vintern 2008 börjar min 6110 bete sig väldigt konstigt. Så jag lämnar in min kombinerade telefon, kamera, GPS, surfdator, anteckningsblock, kalender m.m. på service och får låna en mycket enkel telefon som ersättning. Har du testat att leva utan kalenimageder i en månad? Det är svårt kan jag säga. Lånetelefonen Telenor erbjuder är en SonyEricsson K610i. (Under den här tiden är jag ganska mycket sjuk också, så av någon anledning blir jag lite lätt illamående varje gång jag ser en K610 eller hör den klassiska SonyEricsson-ringsignalen)

Jag får tillbaka min 6110 från service, och det enda de gjort är att uppdatera firmware-versionen i den. Nånting som jag kan göra själv på en halvtimme tog det dom en månad att göra. Tack Telesnor.

Under 2008-2009 har mobil surf blivit en funktion jag använder mig av väldigt mycket, och jag inser att jag ska göra nåt åt mitt abonnemang; skaffa ett avtal där jag betalar en fast summa för mobil surf. Dessutom har jag sedan tiden med min smått dysfunktionella och buggiga men samtidigt helt underbara 6110i kommit fram till att jag inte byter bort mig från  operativsystemet Symbian S60 om jag inte hittar något bättre. Så på följande premisser – a) jag behöver en ny telefon, som funkar, b telefonen måste ha Symbian S60, c jag vill ha ett abonnemang som låter mig surfa mycket – bestämmer jag mig för en Nokia 6220 Classic och ett abonnemang där jag betalar 5 kronor om dan och surfar fritt. image

Trots att jag inte skaffat det fräckaste, den där drömtelefonen, så är jag för andra gången i mitt liv väldigt nöjd. Jag har en telefon med alla funktioner jag behöver, och jag betalar dessutom inte mer än mellan 150-200 kronor per månad.

Ett par månader efter att jag skaffat min 6220 så händer 2 saker: touchscreen är det coolaste just nu, och marknaden för imagetelefoner med touchscreen fullkomligen exploderar under hösten för att explodera igen en gång till runt  mellandagsreorna och vinterns nya modeller. Det andra som händer är att “Rolls Roysen” bland häftiga telefoner: Apples iPhone sjunker i pris. Som en sten. Vinter-våren 2010 har jag råd med en iPhone, men den möjligheten fanns inte sommarn 2009. (Då jag behövt en ny telefon i ett halvår bland annat för att min 6110 vägrar ta emot sms.)

Juli 2011 går mitt 3abonnemang ut och jag har chans att förlänga det och få en annan telefon subventionerat, eller avsluta mitt abonnemang och byta operatör och få en ny telefon subventionerat.

Undrans vilket misstag jag kommer göra då…

2 kommentarer:

Mrs Honey sa...

Snygg redogörelse!
Intressant sammanställning måste jag säga.

Och oroa dig inte för Niklas, han kommer få brev som det står målsman på även framöver. jag fick mina sista nu i år från tandvården, för där hade jag billigare fram tills det år jag fyllde 22. Så det kommer nog ordna sig. ;)

Borg sa...

Spännande! :)

Juli 2011 kommer väääldigt mycket ha hänt. Antagligen har en ny iPhone kommit ut (eller iaf ett nytt OS), men jag tror att Android-telefonerna kommer ha tagit stora marknadsandelar. Utvecklare och telefontillverkare kommer mer och mer se möjligheterna med ett helt öppet och anpassningsbart system, vilket ger tillfälle till att vilka som helst kan skriva appar till Android = fler (och mer nischade) appar i Android Market än i App Store.

Min nästa telefon är en Android-pryl i alla fall. :) iPhone kan för lite och är för snobbigt för min del.