fredag 30 maj 2008

Gårdagens höjdpunkter i tidningarna

Insåg först igår att nu när jag är tillbaka i Uddevalla så har jag ju den genialiska tidningen Metro runt hörnet, vilket jag inte haft i Vara.
Missförstå mig rätt, jag tycker inte Metro så är hemskt mkt bättre än alla andra tidningar.
Men den är helt okej, och gratis är jättegott. Som man brukar säga...

Jag tänkte att jag delar med mig av ett axplock av gårdagens godsaker. Den här gången tänker jag INTE länka till alla artiklar det handlar om. Men googla
på det så tror jag du hittar artikeln ganska lätt.

Men först nånting ur GT. Zlatan Ibrahimovics bil har blivit av med hjulen. I korthet så handlar artikeln om några tjuver som tagit med sig domkraftar och verktyg för att ge sig på Zlatans Merca och plocka loss hjulen. Jag vet inte hur mkt den mannen tjänar, men det känns som att det är en lätt sak att köpa nya hjul och hyra in någon som kan sätta fast dom åt honom. Fast risken finns att han får åka buss i några dar. Jaja, han har nog råd att hyra Limo om det skulle vara jobbigt att vänta på busshållplatsen som vi vanliga gör.

Tidningarnas telegrambyrå skriver att forskningen har kommit så långt att man kan mata apor utan att röra en fena. Det är en robotarm kopplat till en apas huvud som i ett experiment lett till att apan lyckats styra robotarmen att ge honom frukt. Apan får frukt. Forskarna får genombrott på tankestyrd teknik. Alla glada.
I framtiden kanske vi rent av kan få EEG-styrda militärflyg.
"Vänflygplan. Beskjut. Nej, jag bara skoja..."

Vad sägs om den här rubriken i Metro: Full flygande hund smittade.
Smittade vad? Smittade fyllan?
Nej. Det handlar om en flygande hund (en sorts jättefladdermus) som ätit frukt som jäst och blev alkohol i kroppen.
(Stickspår: Om vi kommer på nåt sätt att få alla frukt att jäsa i magen kan vi konkurera ut Systemet. Dock väljer jag att inte lägga nån värdering i om det är bra eller ej. Kommentera.)

Vart va vi? En full jättefladdermus. Den satt där i sitt träd och funderade på sånt som flygande hundar tänker på. Kanske sprit och sex, precis som vi människor gör. Det som händer mitt i det här filosoferandet uppe i en trädkrona nånstans, det är att den berusade krabaten blir så full att han ramlar ihop och faller ner från trädet. I fallet så lyckas han riva en kvinna, och hon får en shot av flygande hund-baciller. Som sagt; Full flygande hund smittade.

Det går utför med vårt styre i det här landet. Eller?
Jag läser ett tre rader långt TT-telegram. Så här lyder det:
Kontanthantering kostar miljarder
Användningen av kontanter kostar varje år svenskarna miljardbelopp. Riksbanken efterlyser nu en avgift på bankomatuttag.
Jag är osäker på hur de tänker genomföra det här. Men du kan väl vädra dina åsikter i kommentarsfältet.

På Metros 3e-sida skriver de om en kille som kommit på hur man gör för att slippa lumpen. Han sköt sig i foten, och då tyckte hans ledare att han va olämplig för att fortsätta sin tjänstgöring.
Det förstår jag det.

Och så sporten:
I storbrittanien har de haft en tävling i ostrullning. Det står inget om vem som vann, men det står att tusentals personer tittade på. Bredvid notisen är en bild på en glad man som höjer en ost högt över huvudet.
Folk är galna.

Och den roligaste nyheten, för mig högst personligen är i en annons.
Jag funderar på att skaffa mig en mindre och smidigare kamera. Och här har vi en högst intressant kamera för bara 1500. Riktigt trevligt. Ska kika närmare på den, och se om vi kan bli vänner. Hoppas, hoppas, hoppas.

I'll be back!

torsdag 29 maj 2008

Status:Update

Det har hunnit hända en hel del sen jag skrev sist, och för sjuttielfte gången så lovar jag på heder och samvete (vilket är två ting jag saknar) att bli bättre på att blogga.

Här följer ett litet utdrag ur min kalender. Känn dig hedrad, FBI vill också ha den här informationen... ;-)

18/5
Va i Göteborg och planerade SKMG, som vi kör nu i helgen. (30-31 maj)

19/5
Tillbaka på skolan. Hade psykologi på förmiddan och projekt-tid på eftermiddan.
Tror vi va ett gäng som gick iväg och fikade om jag inte minns helt fel.
På kvällen tittade på jag en genialisk brittisk tv-serie. "Det va en gång..." är den svenska titeln.
För dig som inte vet kan jag berätta att det är en nyversion av klassiska barnsagor. Den här veckan va det Askungen som visades hur den kunde ha sett ut om historien skedde i modern tid.

20/5
Friluftsdag. Vi va ute på Skaraborgs stifts läger- och kurs-gård; flämslätt. Det va redigt fint där.
Åker gärna tillbaka.

21/5
Vi åkte till Gränna. En stad jag nästan kan tänka mig att bo i. Av någon konstig anledning va jag jättetrött och gick och la mig vid nio. När festen gick och la sig vet jag inte, men det va sent...

22/5
Kom hem från Gränna. Spenderade i princip hela kvällen med att plocka ihop det allra sista på mitt rum inför flytten.

23/5
Skolavslutning. Vi på radiolinjen lyckades sätta oss vid det enda bordet där man i princip inte hörde alls vad de sa på scenen. Tråkigt.
Min far kom och hjälpte mig att packa in hela rummet i våran lilla Citroen C3. Hur vi lyckades vet jag inte, men vi gjorde det iaf.
På kvällen va jag hos Regina och firade att hon tog studenten. Trevlig tillställning.

24/5
Spenderade eftermiddagen och kvällen med att vara underligt deprimerad och samtidigt som resten av släkten firade min kusin Emil och hans födelsedag.

25/5
Söndag, mors dag och middag hos mormor.
Förmiddagen spenderar jag i kyrkan med att lira med gänget. Det är redigt kul, och jag märker att det har hänt en del med mitt bas-spel. Har utvecklats under det här året som jag inte spelat så mkt bas. (Ja, det är motsägelsefullt.)
Fortfarande deprimerad dock. Kan inte begripa varför. Men min moster och sjuksyster Maria tycker jag ska ta kontakt med en läkare för att undersöka om jag är mer än friskt deppig.

26/5
Måndag och första dagen som jag är ledig på riktigt. Får inte så mkt gjort, fast jag borde plocka ur alla lådor med flyttgrejer på mitt rum.
Rensar lite och skänker en del till second hand.

27/5
Får äntligen tummen ur att ringa till SR 7härad där de säger att min idé är redan gjord, mer eller mindre. Damn.

28/5
Sover länge och plockar lite till på rummet. Bokar första körlektionen, och hör av mig till Adressändring. (Inte så bra att min post kommer till Vara nu när jag flyttat hem igen. Borde jag ha kommit på för längesen. Men icke.)
På kvällen är jag på församlingsfest i Bäve. Liten öppnings-tillställning så här 2 månader innan den stora öppningen. Kyrkan har blivit jättefin, och jag rekomenderar ALLA som är lediga 23e augusti att hälsa på Bäve kyrka i Uddevalla när den nyinvigs. (Ses där!)

29/5
Idag. Mina hörlurar har gått sönder igen. Men den här gången har jag kvitto. Åker ut till Torp där det finns en expert-butik. Får reda på att jag måste åka ner till Nordstan, där jag köpt lurarna, för att kunna byta dom. Anledningen är att den modellen inte finns i butiken på Torp. Illa, illa...
Och nu har jag äntligen kommit igång med bloggandet igen.
Får se hur länge jag fixar att hålla i det den här gången. Hoppas det är länge!
Det jag inser är hur fort en timme går, när man sitter framför en dator. Har lånat en dator på biblioteket, och tiden går nästan lika fort som mina fingrar. (Och det, mina damer och herrar, det är väldigt fort.)

Auf wiedersehen!

Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt, förlåååååt.

Jag har inte skrivit på två veckor. Det är riktigt dålig stil. Jag borde göra nåt åt saken.
Funderat lite på det här med bloggen, och dess vara eller inte vara nu när jag inte längre är i Vara.
På skolan hade jag tillgång till dator i princip 24-7. Nu när jag är hemma är det lite värre. Den dator som finns är lika seg som sirap, skalman och tjära tillsammans. Långsam som en snigel med andra ord.

Apropå det så är jag lite sugen på att köpa ny dator. Ett tag har jag funderat på att köpa en Asus PC Eee. En minidator för 3000. Klart intressant med tanke på priset. Men så läste jag en artikel i Allt om PC, där de halvt spekulerar och halvt rapporterar om att billiga minidatorer är en trend som är på väg på stark front. Personligen tycker jag det känns scheisse-bra. För som jag tolkar det innebär det att det kommer räkna billiga och små datorer. Bara att fånga en.
Risken finns att jag blivit med mini-laptop innan hösten är här. Då kan jag iofs förse dig med blogginlägg oftare än vad fallet är nu. (2 veckor sen jag skrev sist, va min "vän" Erik så nogrann att tala om för mig att det va.)

Sådär, en intet-sägande massa ord om allt som inte hänt de senaste två veckorn. Det händer jättemkt i min tillvaro, jag borde vara duktigare på att uppdatera dig som läser in blogg. (förlåt)
Jag får se till att skaffa mig bättre rutiner; gå upp tidigare på dagarna, göra nåt vettigt av dagen, blogga mer.

Vi hörs!

söndag 18 maj 2008

Kränkningar

Hanna says:
heeeeeeeeeeeeeeeeeeeej
Anders says:
hej själv
Hanna says:
äckel :D
Anders says:
varför kallar du mig det?
Hanna says:
japp :D
Anders says:
-> varför <- kallar du mig äckel?
Hanna says:
ha du kollat dej i spegeln :P
Anders says:
det händer
Hanna says:
*skrattande hund-smajley* hah stackars spegel :D
Anders says:
vad kommer det sig att du inte har nån bild då?
Hanna says:
ha ja ju ?
Anders says:
den syns iaf inte
Anders says:
jaja. vi skiter i det
Anders says:
ville du nåt speciellt?
Hanna says:
näääääää blocka dej :D

---

Frågan är: Vem tryckte hon ner mest?
Mig, genom att vara elak.
eller
Sig själv, genom att vara allmänt korkad.

---

Conclusion: Folk är rätt intressanta om man bara ser dom med rätt ögon.

Live från stora staden

Det här är Anders Arkbro som rapporterar direkt från Göteborg. Jag befinner mig just nu bakom en datorskärm mitt i hjärtat av buss- och tåg-terminalen i centrum. Runt mig springer en del åt alla håll medans andra slagit sig ner för att invänta en buss. Kort sagt en vanlig dag på Nils Ericssons-terminalen i "västkustens huvudstad".

---

Här trivs jag. I min egen bullriga oas.

fredag 16 maj 2008

Tomt

Jag tyckte det va en jättebra idé att börja blogga när jag först började med det. Kanske va det för Eriks prat om han tror att jag skriver bra, eller mina egna tankar om att alla göra det, så varför inte jag också? Hursomhelst så har jag varit riktigt dålig på att skriva den här veckan, trots att jag lovat er rapporter från helgen som gått.
Ett av skälen är att jag varit riktigt trött den här veckan. Vara tär på krafterna.
Jag hör hemma i en större stad där det finns omgivningar att undersöka, skogar med grusvägar att spatsera på och folkvimlande stadskärnor att försvinna i. Och mina gamla vänner.
Inget av det finns i Vara. Missförstå mig rätt nu. Jag trivs med folkhögskolan, och mina klasskamrater är för det allra mesta väldigt goa människor. Men jag orkar inte med Vara hur länge som helst.
Ska bli hjärteligt skönt att komma hem till Uddevalla igen.
Men det är inte bara Vara som varit emot mig. Jag har inte sovit så värstans bra under ett par dar nu, vilket påverkar hela mig och mitt liv. Det suger.
Men efter att ha sovit runt 10-12 timmar i natt så är jag tillbaka på banan mer eller mindre. Ja, det låter konstigt att inte veta hur mycket man sovit, men mellan sju och nio hade jag svårt att sova och sov lite halvknackigt. Jag va galet trött, men kunde inte somna utan låg i det där stadiet mellan sömn och vakenhet i 2 timmar. Men mellan nio och sju i morses så har jag sovit som en gris. Det va skönt.

För att summera mig själv kan jag säga att jag ska försöka krypa tillbaka till scenen efter några dagar av vakuum i bloggen.
Välkommen att fortsätta läsa!

måndag 12 maj 2008

Release me

I torsdags skrev jag ett inlägg om 109 kilo kärlek.
Det jag syftade på var ett riktigt härligt piano. Jag och hon skulle få ordentligt närkontakt i fredags. Vid samtliga våra tidigare möten så har det uppstått total romantik.

Okej.
Men kan inte förälska sig i ett piano, men det här är så nära det kan bli. Otroligt vackra former, ett hantverk som är i en klass för sig, ett ljud som är grymt... Listan med skäl till varför jag tycker om det här pianot kan göras lång.

Anywhore (Jag kan också sno ord, Johan. HA!) Jag kom till kyrkan där kvällens happening skulle vara. Ganska direkt skulle vi in i kyrksalen och öva inför kvällens gudstjänst.
Pianot står där, precis där hon stog sist jag va den här kyrkan. Men hon är inte lika blank längre. Det är finger-kladd överallt över den förut så blanka ytan. Det förut så orörda och nästan jungfruliga pianot har förlorat lite av sin perfekta och graciösa utstrålning.
När jag sen sätter igång och börja spela på det så känner jag direkt hur tangenterna beter sig precis som ett Yamaha-klaviatur ska göra. Inte för lätta, men med god respons och hyffsade möljigheter till nyanser i spelandet. Och ljudet sen... Vänta nu. Det är nåt med ljudet som inte stämmer. Det låter el-piano. Klinkigt, plonkigt, plastigt, äckligt. Det ska inte låta elpiano om ett sånt här fint instrument. Jag funderar ett tag på vad som är fel, och konstaterar att problemet måste bero på att locket är stängt. Eftersom det inte är mitt piano vågar jag inte ställa upp locket, även om det skulle få instrumentet att verkligen visa sig i sin riktiga prakt. Som en fjäril som fäller ut vingarna.

Jag är fortfarande inte säker på om det va så, men jag hoppas att det klonkiga ljudet berodde på att locket va stängt. Annars så är min kärlek till henne för överigt förstörd. Typ.

Konspirationsteorier

Nu vet vi. Team Cans vann.
Men Metro visste redan i fredags.

( Som vanligt bifogar jag en länk med artikeln jag referar till. )

I vinjetten så står alla körledarna och poserar, Joakim står längst fram. Sara Stolt menar i sin artikel att det skulle vara ett medvetet drag från TV4's sida och att de har riggat hela tävlingen, där de förutbestämt att Team Cans ska vinna. Löjligt! Tycker jag.
Varför skulle TV4 rigga en sån här tävling? De har ju knappast något att vinna i att vara korrupta, eller har dom det... Har du nån teori om varför TV4 skulle vilja rigga körslaget till Cans fördel? Maila mig direkt! plums87@hotmail.com är den mail jag kollar oftast.

Om vi antar att TV4 faktiskt har riggat tävlingen, varför försöker dom inte tona ner Cans roll genom att exempelvis inte ha honom att fronta vid uppställningen i vinjetten. (!?)

Jag blir så trött på medier som går efter principen att
"om man inte kan hitta nyheter kan man alltid hitta på nyheter".

Det va allt för den här gången. Men det har hänt en hel del i helgen, så jag lovar att återkomma innan dagen är slut. Men medans du väntar kan du göra som jag och nynna med i refrängen.

Nynnar falskt: Det kommer mera... Det kommer mera... Det kommer mera...

lördag 10 maj 2008

Spännande

Om en kvart börjar körslaget. Jag är tok-spänd på vem som ska vinna. Är det Brolle eller Cans?
Den ena är ett otroligt charmtroll med ögon som får 14åringarna att falla som domino-brickor.
Den andra är en musikaliskt skolad hårdrocks-stjärna som kör sitt eget race och går mot strömmen. Är det verkligen en bra taktik?

Om ett par timmar vet vi.

Jag vill bo i en rondell när jag blir stor

Jag är en person som kan komma upp med rätt sjuka idéer. Jag har under ett par år haft i tankarna att jag ska sova i en rondell nån gång. "Bara för att..." Nu tror jag att jag bestämt mig för vilken. Det får bli rondellen där Allégatan och Torggatan i Vara möts.
Den är väldigt liten, men det ska nog gå bra.
Nu är jag bara i jakt efter en sjysst tält-säng att rigga upp. (Har du en så maila mig på plums87@hotmail.com)

Johan tycker inte att det behövs nån tältsäng. "Trams! Det finns ju mjuka stenblock att ligga på."

Vi får se hur det blir. Jag fegar antagligen ur.

fredag 9 maj 2008

Världen är konstig

När jag i morse tog mig en kik i tidningarna, vilket jag försöker göra varje morgon, fick jag mig en chock. Det va riktigt, riktigt längesen jag verkligen va inne på metroteknik.se eftersom jag får deras nyhetsbrev. Men det jag vet nu är att de inte alls skriver alla sina nyheter i de mailen. Så när jag idag kollade in sajten för att se om jag missat nåt spännande såg jag en artikel som publicerats för några dagar sen.



För att bilda dig en egen uppfattning om produkten så rekommenderar jag att läsa artikeln. Det är underhållning på hög nivå. Men i korhet kan jag berätta att det hela handlar om ett nytt spel till Nintendo Wii, där man ska dansa runt en stripp-stång i plast. Jag vet inte om det är mest komiskt eller tragiskt. Så att ha den åsikten överlämnar jag till dig. So long så länge.

torsdag 8 maj 2008

109 kilo kärlek

Imorn är det fredag och jag ska få återse något av det finaste som finns. Ni som känner mig vet att jag har gjort en liten grej av att prata om fysiska föremål som kärlek, ni som inte känner mig (än) begriper antagligen inte alls. Det är på plats med en liten förklaring av vad det gäller den här gången, istället för massa flummit skitsnack.

Jag lirar piano, och har gjort i 8 år. Jag spelar en del i kyrkan, ofta i lovsångsteam. Eftersom jag har spelat i åtta år har jag börjat skaffat mig en åsikt om vad jag gillar för pianon och inte. Eftersom jag är mer tekniknörd än kulturnörd så är det digitala pianon som jag föredrar. Kanske inte så mycket för att de är bättre, utan för att man kan göra mer med de och för att man lätt kan plugga in hörlurar i pianot och riva av en låt klockan 2 på natten.

Jag har testat på ett gäng olika pianon. Har bland annat spelat på 3 olika akustiska Steinway-flyglar. Steinway är alla pianons fader, och 2 av dom 3 var helt underbara att spela på. Ljudet och responsen i en sån flygel, den är svår att beskriva.

...

På fredag är det rock-kafé i en av kyrkorna hemma. Jag har lovat att spela piano under kvällens gudstjänst, vilket jag ser fram emot helt fantastiskt mycket. Av flera skäl. Det va längesen jag spelade, och jag tycker det är jätteroligt. För mig är musiken ett bra sätt att vara nära Gud. Jag har erfarit att Gud får stora möjligheter att beröra mig när jag sjunger eller spelar.

När jag gick i mellanstadiet och högstadiet va jag ett stort fan av Rhapsody in Rock och Robert Wells. Jag tittade alltid på Så ska det låta, köpte alla skivor under ett par år, bandade alla tv-sända konserter och såg dom om och om och om och om igen. I studion på Så ska det låta så spelar de på Yamaha El-flyglar, och jag är rätt säker på att det är samma som mr Wells använt på många av sina turnéer.

I kyrkan där vi ska vara så finns det en Yamaha elflygel, och de få tillfällen jag har spelat på den har varit ögonblick jag kunnat minnas länge. Just för att jag vet att det är pianot som min (DÅ!) store idol spelar på. Jag känner igen den karaktäristiska klangen som är fantastisk, och känslan i tangenterna är inte helt fel . (Min erfarenhet är att Yamaha har lite tyngre tangenter än Steinway, men jag gillar det också)
Men framförallt så är det ett så vackert instrument. Jag gillar formerna, att det är så litet men ändå stort, och svart pianolack kan väl få vem som helst att bli lite svag? Ingen plast här inte!

Jag bifogar en länk där Yamaha beskriver pianot med egna ord.

Jag gissar att du redan läst mitt blogginlägg om ljud och hörlurar. Har du inte hunnit kan jag kort refera mig själv och berätta att jag skrev om hörlurar och vad som händer med lyssnarupplevelsen när man har ett par bra hörlurar.

Nu kommer ett stort undantag.

Ljudkvalitén på YouTube är generellt väldigt låg, och den här är tyvärr inget undantag.
Men för att dela med mig musikglädjen jag känner över det otroliga instrument jag ska få leka med imorn så illustrerar jag det med en liten film. ("Mer än en känsla")
Lyssna och njut, så hörs vi på måndag.

onsdag 7 maj 2008

Fajtas med småbarn

Klockan är ungefär kvart över fem. Jag sitter och har sådär förskräckligt tråkigt som man bara kan ha i den här lilla älskade hålan jag bor i. (Tur att det eventuellt blir lite fart ikväll)
Jesper.nu brukar kunna erbjuda lite tidsfördriv och gjorde så även idag.
Bland länklistan så fanns en test där man genom att svara på ett gäng frågor fick reda på hur många ilskna fem-åringar man skulle klara av. Med tanke på att jag är för snäll för mitt eget bästa och dessutom sitter i rullstol så får jag vara nöjd med resultatet.


9

Och vinnaren är....

Metro har haft en tävling som heter Metro Music Challenge. En av de tre finalisterna har varit duon Joel och Jocke, som är två av mina gamla skolkompisar från gymnasiet. (Vi gick i paralellklass för övrigt) Priset i tävlingen är ett rejält bidrag till en PR-kampanj, helt enkelt en ruggigt bra start på en ny karriär. Det är bakgrunden.

Det roliga i kråksången är att det är Joel och Jocke som gått och vunnit hela kalaset.
Jag är tokigt glad. Min personliga åsikt (som jag delar med många) är att det är grymt svängig musik som förtjänar mer uppmärksamhet. Uppmärksamhet som de förhoppningsvis kommer kunna få nu inom en snar framtid.

Jag avsluter för den här gången med att ge dig en av artiklarna där vinnarna tillkännages, och videon till låten som de vunnit med.


tisdag 6 maj 2008

Min blogg har sparkat bakut?

Hmmm. Jag la nyss upp ett nytt inlägg, men av någon anledning så har det inte hamnat högst upp... Jag återkommer med en lösning på problemet.

Tills vidare får du som läser ha de jättefint, och gärna kommentera det jag skriver.

Framsteg

Hej blogg-läsare.
Jag har tagit ett nytt steg mot att bli världens mest lästa svenskspråkiga blogg.
Jag tänker så här: Hur vet jag hur många läsare jag har? En möjlighet är ju att tvinga mina läsare att skicka ett mail varje gång de går in på min blogg. Fast... det är nog inte så bra.
Längst ner i min blogg finns numera en lite räknar-grej. Jag tycker det känns bra. Så om du vill veta hur många andra som läst i min blogg så är det bara att scrolla ner och kika.

Nästa gång jag skriver kommer du få läsa om min jakt efter något nytt.
Vi hörs då.

måndag 5 maj 2008

Experiment

Jag surfade runt lite på en väns bilddagbok där hon hade skrivit den här testen. Så jag valde att göra den själv. Så här stog det:
(Givetvis med mina svar nu)

1. Ställ in musikspelaren på shuffle - blanda
2. Tryck framåt efter varje fråga
3. Använd låttiteln som svar till varje fråga om ditt liv (även om den inte verkar logisk)


1. Hur mår du idag? - Så länge jag lever

2. Hur kommer dagen (idag) vara/vart? - Brave

3. Vad var det första du tänkte när du vaknade? - Come Undone

4. Vad är det sista du kommer tänka innan du somnar idag? - Adagio

5. Vad skulle dina vänner ge dig för namn om dom fick välja åt dig? - Vad du har

6. Hur är det med kärleken? - Rhapsody in Rock

7. Vilken låt passar mest in på den du håller kär? - Precense (My hearts Desire)

8. Hur mår dina vänner? - En annan dag

9. Tycker dina vänner om dig? - Tribute to Victor Borge

10. Hur ser folk dig som? - La vie Boheme

11. Spanar folk in dig? - Hungarian Rhapsody

12. Är du bra i sängen? - Fairy Tale

13. Har nån sexfantasier om dig? - Dont forget me

14. Kommer du alltid bo kvar i sverige? - Without you

15. Hur kommer du dö? - Rolling Sly Stone

16. Vad skulle du hetat om du var född i framtiden? - What you own

17. Vilken är din otur's låt? - Anitras Dance

18. Vilken är din tur låt? - Aint no other man

19. Vilken låt beskriver ditt utseende mest? - Amanda

20. Vilken låt beskriver din personlighet mest? - Call on me

21. Hur är det med ditt liv? - Children

22. Hur kunde det vart i ditt liv om du hade valt andra vägar? - Come sunday

23. Vad ska ditt första barn heta? - Contact

24. Hur kommer ditt liv bli? - Damaged Generation

25. Vilken låt stämmer mest in på dina föräldrar? - Det var en gång en fågel

26. Hur kommer sommaren bli? - Do what you're told

27. Finns det nån som är hemligt kär i dig? - Du som är törstig

28. Kysser du bra? - En sång om oss

29. Mår din kropp bra? - Feadz

30. Får du tillräckligt med sex? - Fingertwist

---

Jag tar ifrån mig allt ansvar om att den här testen skulle vara sann. Men jag tyckte det va en kul grej, vissa punkter kan nog tänkas stämma på nåt vis.

Bra ljud = Kärlek

Jag är en person som gillar bra ljud. Jag är inte medlem i någon audiofil-klubb, men med mina intressen inom musik och teknik har det fallit sig ganska logiskt att jag tycker om att lyssna på musik med bra ljud. Under förra året, köpte jag nog hörlurar för runt 2000 kronor totalt. "Hjälp! Är han en sån nörd?", tänker kanske du.

Det finns klubbar av människor som investerar mer pengar i högtalare och förstärkare än de gör i en bil. Sån är inte jag.
Det finns människor som anser att sönderknastriga LP-skivor är bättre för att det är mer äkta ljud. Sån är inte jag.
Det finns dom som byter ut hela elsystemet där de bor för att eleminera brus i ljudet. Sån är inte jag.
---

Som jag ser det finns det 6 grader av lyssnande.

1. Du hör att det låter.
För att åstadkomma det här kan du i princip bygga en högtalare själv av koppartråd, en magnet och en strut du själv gjort i lite styvare papper. Kostnad: 50 öre.

2. Du hör vad som låter
Om du köper en billig radio för typ 50 spänn för du med ett par hörlurar som låter skit.
De går in i den här kategorin. Kostnad: Med lite tur kan du hitta nåt i livsmedelsbutikens låda med blandade prylar för 10 kronor.

3. Du hör lättare vad som låter
Den mesta musik består av fler än 5 instrument, och som i regel har en producent/tekniker lagt ner timmar på att mixa låten så att alla instrument ska höras i en perfekt balans för att skapa den ljudbild som producenten är ute efter. Det billigaste sättet att komma åt detta djupare plan av musiklyssnande är att skaffa ett par in-ear. Sånna där musik-öronproppar ni vet. Köpte ett par för 59 kronor på Clas Ohlson till min bror i vintras. Det fanns en hel del brister i dom, men dom va värda varenda krona, och så sjukligt mkt bättre än vanliga, traditionella "öronsnäckor". (Den sorten du får med när du köper mp3-spelare. Förutom Sony. (Som fattat.) Heja Sony!)

Men det här va ett rejält stickspår.

4. Du hör hur det verkligen låter
Glidande på gitarr-strängar, andningar, brus... Allt sånt hör du i ett par bra hörlurar.
Några prisvärda tips där är Kossart iPro, AKG K24P, Sennheiser CX300.

X. Aha-upplevelsen
Det känns fel att lägga aha-upplevelsen i en speciell nivå, eftersom det är en väldigt subjektiv känsla. Det handlar helt enkelt om att du lyssnar i ett såpass bra lurar och med en såpass bra spelare att du upplever att det är en helt ny låt du lyssnar på, fast du lyssnat på den flera gånger tidigare. Vissa kan köpa ett par in-ear för en hundralapp och börja rysa, andra behöver en förstärkare och högtalare för runt 100 000 för att känna sig tillfreds i öronen.

6. Du lyssnar inte i ett par hörlurar, du är där
Jag såg en dokumentär om ett sällskap av audiofiler i Skåne. En av dom sa så här om bra ljud: "Jag är inte nöjd förrän utrustningen kan återge en orgel trovärdigt." När man har sitt ljudintresse och sin utrustning på en sån ovettig overkill-nivå så känns det antagligen som att man är på plats direkt när det spelades in. Det finns inga mikrofoner, inspelningsmedium, och högtalare på vägen mellan ljudkällan och dina öron. Sån är inte jag.
Än.