Den frustrerande känslan av att vakna en liten, liten stund innan man måste gå upp

Klockan är 06.18. Rummet badar i det orangea ljuset från min lampa i fönstret som lyser upp så att jag ser vem jag är, vart jag är, hur jag är.
Så här tidigt har jag inte varit uppe på väldigt väldigt länge. Men alarmet i mobilen ringer inte förän om tio minuter, så jag har bestämt mig för att gå in på bloggen och dela med mig av det som hänt de senaste 12 timmarna.
Men vi tar det från början.

Juni. Jag blev jätte-sjuk.
Augusti. Terminen började på radiolinjen och det blev praktiskt omöjligt för mig att fortsätta eftersom jag va långt ifrån frisk.
15 oktober.
Alla människor i det här landet har valt högskole-utbildning utom jag. Åtminstone känns det så.
Anledningen är enkel. Sudera.nu har satt sig på tvären - MOT mig.
November. Blir utskriven från sjukhuset.
December. Får tummen ur att hälsa på högskole-centrum här i Uddevalla. Där träffar jag en man som ger mig telefon-nummer och mail-adresser till studievägledarna i Trollhättan.
Jag mailar och ringer utan något resultat.
Januari. Jag får mail av Lars Jarefjäll att jag ska ringa till Lokala Antagningen i Trollhättan. Så det gör jag. Där får jag prata med en kvinna som berättar hur jag söker via Högskolan Västs hemsida. Det borde ju personen på högskole-centrum ha kunnat berättat, eller åtminstone mr Jarefjäll i sitt mail. Men icke.
Nu börjar saker äntligen lossna, och gå riktigt, riktigt fort.
Efter att ha sökt på högskolans hemsida så är det inte mycket jag kan göra, mer än att vänta.
Så igår kväll kommer jag hem och läser att jag blivit intagen till högskolan i trollhättan. Och jag börjar NÄSTA DAG.
Jag läser alltså mailet inte så mycket mer än ett halvt dygn innan jag faktiskt börjar.
Så igår kväll satt jag och försökta få koll på läget. Jag skrev ut all information jag kunde komma över. Registrerade mig på högskolans web-baserade "hålla ordning på allting"-datasystem.
Jag blev alldeles mör i bollen, bara av igår kväll. Och då har ändå den här cirkusen knappt hunnit börja.
Så nu sitter jag här, en stund innan alarmet på mobilen går igång, kliar mig i huvudet och har knappt fattat vad som hänt de senaste 14-15 timmarna.

Så jag va uppe sent igår kväll för att packa, fundera, packa om, förbereda frukost och allt som hör till för att underlätta för mig själv på morgonen idag.

Nu är det bara en fråga, mitt eget "Dagens I-lands-problem".
Ska jag ha med mig datorn?