Jag sitter och kollar på lite olika klipp på youtube, bland annat från ett av mina favorit-program; Så ska det låta. I ett av programmen fick det lilla flickebarnet Amy Diamond vara med. Jag kände redan då när programmet först sändes att hon va malplacerad bland alla skickliga artister och underhållare från Sveriges alla scener. Men nu med ungefär ett års distans till det så blir jag upprörd.
Orsaken till mina känslor är obalans. Det finns en annan artist som är jämförbar med Amy Diamond och samtidigt inte alls. Jag pratar om Anna Bergendahl från årets upplaga av Idol.
Med obalans menar jag att Anna Bergendahl har fått alla talang medans Amy Diamond fått all uppmärksamhet. Om Anna hade fått hälften så mycket medial uppmärksamhet som Amy fått så hade hon gått hur långt som helst. Varför har hon inte gjort det? Jo, för att det är obalans.
Se det som en våg. På ena sidan sitter Bert Karlsson och en drös andra skivbolagsägare, låtskrivare och andra kontors-arbetande profitörer, allt annat än artister.
På andra sidan vågen sitter vi som köper skivor, går på konserter och kanske köper DVDer, affischer m.m.
Vilken sida väger då ner tyngst? Bert Karlsson eller 3 miljoner skivköpare?
Skaraborgarn såklart! Det är obalans i världen, och ett allvarligt fel.
För att statuera exempel ska jag försöka infoga två klipp med flickorna.
Jag säger inte att du måste tycka som mig, men tycker du annorlunda har du fel! ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar