Konstiga tonåringar...

Styrelsen planerar för ett gött dygn med en grupp tonåringar. Vi bokar en kyrka. Tonåringar anmäler sig att vara med. De reser sammanlagt nästan 30 timmar. (Inte var och en, men alla tillsammans.) De bokar en tid för att åka på Sen kväll med Gud, istället för att hänga hemma framför datorn eller vad man gör när man är ledig. De kommer till kyrkan, glada för att få träffa alla. Vi äter mat. Pratar. Skrattar och har de gött.
Sen har vi en lucka i schemat, en halvtimme som vi berättar är till för att prata med dom man inte sett på länge, packa upp väskor och och rulla ut sin sovsäck.
Men vad händer? Jo, inom loppet av 5 minuter har ungdomarna installerat sig i en soffa och slängt upp 3 datorer.

- Vad kollar vi på ?
- Scchhh...
- Hej, det va längesen. Hur mår du?
- Ssscchhh...
- Vad kul det är att se dig. Hur har din vecka varit?
- SSSCCCHHHH....!!!!!



Kanske jag börjar bli gammal. Kanske är 90-talisterna en störd generation. Kanske är det här med att ha datorn som leksak en övergående trend.
(Precis som mobiltelefonen och internet... ;-))

Vi får se vad som händer. Om utvecklingen är lika sjuk som den som varit på mobil-fronten går vi några tuffa år till mötes där datorn kommer vara ivägen, störa, blippa, tjuta, surra som en liten tamagotchi. (Ni vet dom där små digitala husdjuren som alla hade i slutet av 90-talet.)

Kombinationen teknik, människor och utveckling är spännande. Datorn har i och med Netbook-konceptet blivit så billig så att de flesta kan ha en egen. Vi får se vart det leder.