tisdag 20 oktober 2009

Hellre jagad av vargar

“Du ska veta att du aldrig kommer få en finare tjeje än mej men du får skylla dej själv . . Marlene jag älskade dej fast du satt i rullstol d gör inte många.”
___

Jag trodde aldrig att jag skulle hamna i situationen att ha en ex-flickvän som vill bli tillsammans med mig fast jag själv inte vill. Tidigare har jag irriterat mig på vänner som berättar om sina jobbiga ex som inte låter dem vara ifred och tjatar om att försöka igen. – Du har i alla fall haft någon. Det har inte jag. Dessutom är det väl värre att vara singel än att ha någon? Jag skulle sagt ja till henne om jag var du.

Mina argument för varför det inte var synd om min sympatisökande vän var många. Eftersom jag då inte hade haft en galen flickvän visste jag inte hur det var. Men nu vet jag bättre.
………

M och jag gick till och från att vara ihop flera gånger under en tid. Till sist insåg jag att hennes instabila humör och lätt bipolära beteende mot mig var mycket större minus än hennes positiva sidor. Sista gången hon gjorde slut frågade efter några dagar om vi kunde bli ihop. (Igen.) Den gången sa jag nej, och jag tror det gjorde henne väldigt förvånad.

Nu är läget hur som helst så att hon till och från har frågat om vi kan försöka igen. (Det vill jag inte.) Nu har hon övergått i att berätta för mig vilket misstag jag gjort. Jag är säker på att det inte kan klassas som trakasserier, möjligen irriterande beteende. (Och det är ju inte olagligt? Att vara irriterande alltså.) Så var och varannan vecka dyker det upp ett fint litet sms där hon förklarar för mig vilket dumt val jag gjorde.

Just nu sitter jag och funderar på om jag ska byta nummer, samtidigt som jag nynnar på Orups “Hellre jagad”.
Man kanske kunde fixa ett litet data-virus som tog bort mitt nummer från hennes telefon?

1 kommentar:

Eti sa...

Äsch! Hon kommer över det. Se upp så du inte ger henne för mycket uppmärksamhet bara. Det verkar bara egga upp dem :P