Styrelsen planerar för ett gött dygn med en grupp tonåringar. Vi bokar en kyrka. Tonåringar anmäler sig att vara med. De reser sammanlagt nästan 30 timmar. (Inte var och en, men alla tillsammans.) De bokar en tid för att åka på Sen kväll med Gud, istället för att hänga hemma framför datorn eller vad man gör när man är ledig. De kommer till kyrkan, glada för att få träffa alla. Vi äter mat. Pratar. Skrattar och har de gött. Sen har vi en lucka i schemat, en halvtimme som vi berättar är till för att prata med dom man inte sett på länge, packa upp väskor och och rulla ut sin sovsäck. Men vad händer? Jo, inom loppet av 5 minuter har ungdomarna installerat sig i en soffa och slängt upp 3 datorer.
- Vad kollar vi på ? - Scchhh... - Hej, det va längesen. Hur mår du? - Ssscchhh... - Vad kul det är att se dig. Hur har din vecka varit? - SSSCCCHHHH....!!!!!
Kanske jag börjar bli gammal. Kanske är 90-talisterna en störd generation. Kanske är det här med att ha datorn som leksak en övergående trend. (Precis som mobiltelefonen och internet... ;-))
Vi får se vad som händer. Om utvecklingen är lika sjuk som den som varit på mobil-fronten går vi några tuffa år till mötes där datorn kommer vara ivägen, störa, blippa, tjuta, surra som en liten tamagotchi. (Ni vet dom där små digitala husdjuren som alla hade i slutet av 90-talet.)
Kombinationen teknik, människor och utveckling är spännande. Datorn har i och med Netbook-konceptet blivit så billig så att de flesta kan ha en egen. Vi får se vart det leder.
I Sverige finns det nåt som heter Ungdoms-styrelsen. De ser till att föreningar i Sverige som har aktiviteter för ungdomar mellan 7 och 25 får lite pengar för det. Bakgrunds-idén är att folk ska spela fotboll, shack, hänga i kyrkan osv istället för att dra på stan å supa & slåss.
Bra plan. Som en liten morot för att man håller ungdomar borta från gatorna får man lite pengar. Men det finns regler om hur stadgar ska se ut, hur ekonomi ska skötas, hur deltagare ska registreras, hur man ska räkna medlemmar osv. Vi i den här föreningen som gör Sen kväll med Gud gör vad vi kan för att sköta det här tillfreds-ställande.
För att illustrera hur kul vi tycker det är med den här byråkratin tänkte jag posta en bild på våran vice Ordförande när hon grejar med årets medlems-register.
Till sist måste jag få säga att Tove, som hon heter, är en underbar person. Kände att det va nödvändigt att blotta sanningen om hur bra hon är, med tanke på vilken sjuk bild jag visat av henne här.
Sen kväll med Gud är namnet på kortare tonårsläger där jag är en av flera personer som jobbar idéellt som ledare. Vi träffas och umgås, ber, sjunger, lyssnar till bra bibelundervisning, pratar, kör lekar & tävlingar, och har de bara gött. Innan det börjar så åker vi ledare till nån mataffär nära kyrkan där vi är just den gången, och den här gången var vi i Lyktan, en kyrka som ligger nära Tuve Centrum på Hisingen i Göteborg. Inne i mataffären hittade vi den här skylten och jag blev bara tvungen att ta en bild.
Min Jönköpingsvän Maria var här och hälsade på i Torsdags. Hon börjar jobba i Uddevalla snart, och var här för att kolla på lägenheter. Så vi passade på att träffas. Det va riktigt trevligt när vi satt och åt Thai-mat och pratade.
Men innan vi gick iväg och lunchade så lånade hon Hanna-Pia, min dator, för att kolla lite lägenheter hon sökt, och om det dykt upp nåt nytt.
Det jag reagerar på är att på alla, och då menar jag ALLA, bilder så är himlen blå. Jag vill också bo nånstans där det alltid är blå himmel!
(Mjo, jag vet att man kan retuscha in blå himmel i ett redigerings-program. Men sanningen är inte lika rolig som fantasin.)
...men som vanligt springer det runt massa hamstrar i sina små hamsterhjul som jag har i huvudet. Just nu kollar jag på finalen i körslaget, men 90 % av grejen är ju hur det låter så jag kollar med ett halvt öga.
Tidigare ikväll så tittade vi på gårdagens program av Let's dance på TV4s hemsida. För mig som musiker är den största behållningen just musiken. Jag är väldigt imponerad av musik-arrangemangen; hur dom byter musik-stil på låtar och gör det bra. Ibland till och med byter dom takt-art på låtarna, och det är inte illa!
Men nu har Tv4 klivit över gränsen över vad som är tillåtet. Dom har gjort nån reggae-slow jazz-skit-version av en av mina favorit-låtar. I'm yours, tidigare gjord av Jason Mraz.
Vi lever i ett fritt land, och du får tycka vad du vill om låten när du har lyssnat på den. (Tyvärr kan jag inte infoga den i bloggen, men länk kommer här.)
Och som vanligt säger jag att du får tycka som du vill, men tycker du inte som jag har du fel.
Om 2 timmar drygt går tåget till Göteborg. Det är ungdomsläger i en kyrka på Hisingen i helgen och jag ska vara med som ledare. Ska bli jätte-kul!
Just nu håller jag på och packar, chattar och kollar tidningarna samtidigt. (Min simultan-förmåga är vida känd i bygden...) Jag hittade ett helt underbart klipp från hösten Idol-uttagningar, kanske den bästa av alla sämsta. Mitt favorit-ögonblick är hur Anders Bagge lyckas fösa ut kvinnan, vänligt men bestämt.
Jag tog mig en skål glass ikväll, för jag va lite sugen på nåt gott. Men jag kände att jag ville göra nåt extra av den, något mer än en helt vanlig tråkig skål med vaniljglass. Så jag pyntade den lite.
Här kommer receptet på En skål med glass Diilux
- En skål - En sked - Vanilj-glass - Oboy-pulver - Chili-pulver - Cola-smak (till kolsyrat vatten i vanliga fall)
För ett tag sen skrev jag och berättade att jag börjat komma igång med träningen, och att ett av skälen till det är min mp3-spelare. Jag lovade också att publicera en spel-lista med min musik på youtube, och det har jag också gjort. Så innan jag ger mig ut och tränar idag så tar jag och länkar till min tränings-lista här i min blogg.
8 trapp-steg på 47 sekunder. Det är vad ni ska få se snart. Det som är intressant i det här sammanhanget är att trapporna forceras av en ung man född med ryggmärgsbråck, som alltid haft svårt att gå och som varit delvis rullstolsburen sen 11 års ålder. Som varit döds-sjuk vid två tillfällen det senaste halvåret och för lite drygt 4 månader sen inte ens kunde ta sig över mellan rullstolen och sängen. En person som svor högt över att bo i lägenhet och som hatade den där trappen lika intensivt som han hatar snö. En person som lekte med tanken att sätta upp en bild på en ribbstol eller repstege för att statuera exempel för sin familj om hur ond han tyckte trappan var. Samma person som också lekt med tanken att låna en sån där motor-hackare som man använder när man förstör asfalt för att lägga nytt, och sen göra pulver av trappan.
Personen är jag, och jag tar mig numera upp och ner för våran trapp med stor ansträngning MEN utan problem.
Vi dricker väldigt mycket mjölk i våran familj, och de största bovarna är nog jag och min bror. Jag tänker inte försöka förklara varför, för då kommer jag låta som en reklam-man från Arla, Milko, Skåne-mejerier eller nån annan mjölk-fabrik. Istället ska jag gå rakt på sak. Jag har skenande fantasi, det vet ni som läser min blogg. Idag tog min skenande fantasi mig ut på en tanke-resa som slutade med att jag bestämde mig för att det är en bra idé att ha en ko på balkongen.
Den största fördelen är uppenbar: Mjölk Som jag redan skrivit så dricks det hemskt mycket mjölk i det här huset. En vanlig ko mjölkar 30 liter om dan, och det är mer än tillräckligt för oss här. Vi kan nog börja konkurera med livsmedels-affärerna i stan och gör oss pengar på det.
Metangas Många i mijödebatten påstår att kreatur är den största boven när det kommer till växthus-effekt, men det begriper väl vem som helst att det är felberäknat. Det är rätt i och med att alla kor släpper ut mer metangas än alla industrier eller alla bilar och flygplan. Men saken är ju den att kreaturen på vår jord är så väldigt väldigt många, och dessutom skapat av naturen. Alltså är de inget egentligt problem så som industrier och flyg. Men metangas är ju inte bara illa för atmosfären, det är ju även en fullt användbar energi-källa. Många bussar i vår grannstad Trollhättan drivs av metangas, och ett av fjärrvärme-verken här i Uddevalla drivs på någon slags metangas framställd av komposterbart material i rötkammare. Om vi tar och bygger ett sånt där aggregat som producerar el från metangas så blir vi självförsörjande på ström i huset. Jätte-bra! I och för sig så kommer den här maskinen ta rätt stor plats eftersom det handlar om en tank där man förbränner gasen, en tank där man värmer upp vatten, och en massa rör och en eller flera turbiner som i sin tur får generatorer att gå igång. Stor plats kommer det ta....
Gödsel En ko äter, en ko dricker, en ko idisslar, en ko sväljer. Och framförallt: En ko bajsar. Jättemycket!! Det gödslet som vår ko "tillverkar" går ju att använda på åtminstone två sätt. Dels det traditionella; som gödning för åkrar och sånt. Men man borde också kunna torka och paketera den i rektangulära rätblock och elda i vårat eget kraftverk.
Värme Om vi inte redan har fått tillräckligt med värme av vårat eget elkraftverk som i grund och botten bygger på värme-energi så är ju själva kossan ett biologiskt batteri som självt ger ifrån sig massor av värme-energi. Är det extra kallt en vinter? Bara att ta in fru Ko i vardags-rummet och turas om att krama henne. Lite ko-bajs på parketten har nog inte övriga i familjen nåt emot.
Annorlunda vakthund Vill man göra inbrott i lägenheterna som finns i fastigheten där vi bor finns det, som jag ser det, två möjligheter. Alternativ A Att ta sig in i trapphuset som är kodlåst dygnet runt, och sen ta sig in i någon lägenhet, som är bakom en dörr med två starka lås. Ganska omöjligt. Alternativ B Att köpa en änterhake med rep-stege och slänga upp på nån balkong och sen klättra upp. Väl på balkongen är det nog tyvärr en ganska enkel match att krossa ett fönster och öppna balkong-dörren, och gå in.
Men väljer man att ge sig upp på våran balkong möts man av en 600 kilos vakthund som mer än gärna slickar en i ansiktet.
Idag har jag varit i skolan, och på väg till skolan gick jag förbi in på Gallionen för att värma mig lite. Och tro det eller ej, men där står de där ****** TRE-försäljarna igen. Frestelsen kommer som en blixt från klarblå himmel. Problemet är att jag står kvar på abonnemang hos min nuvarande operatör Telenor, och är bunden många månader till. Försäljaren (en kille från lysekil som är lika gammal som mig) kommer på att min bror kan få ta över min telefon och mitt abonnemang. Jag ringer Niklas och frågar om det vore okej att vi gör så att han ger mig så mycket som han ringer för. Ringer han för mindre än 199 per månad så ger han mig den summan, och så betalar jag hela telefonräkningen som ändå blir på 199, och ringer han för mer så ger han mig det, och jag betalar telefonräkningen för honom. Båda vinner på det. (Möjligen förlorar jag litegrann... Men jag får ju möjlighet till en ny telefon!) Men pappa tycker inte det är nån bra idé. Både att Niklas ska få en telefon med abonnemang men framförallt att jag lägger ut dyra pengar på en ny telefon. Vi resonerar lite, pratar om vad som saknas mig i min nuvarande telefon och kommer fram till att det är både bättre och billigare att köpa en kompakt-kamera istället för en mobiltelfon med bättre kamera. (Och nu när jag skriver det så känns det uppenbart att han har rätt. Min blogg är nästan som en KBT för mig.)
Nu hoppas jag bara att det dröjer innan jag möter på nån event-säljare som är lika duktiga som de jag mötte där var. Men den här gången vann jag i alla fall mot Ha-begäret. Seger!
Jag och pappa såg på film senare på eftermiddan igår. Vi såg filmen Left Behind. En omdiskuterad film i kristna kretsar. Meningen med filmen är ursprungligen att dramatisera det som det står om i Uppenbarelseboken, sista boken i bibeln.
Jag va inställd på att bli rejält omruskad och ha massa tankar springande i min skalle. Men när jag hade sett klart den va min känsla bara "jaha, va de inte mer?". Kanske är jag för trött för att bli påverkad, kanske är jag för lugn och stabil för att påverkas, kanske är jag bara konstig.
Men nu har jag i alla fall sett filmen, så nästa gång jag hamnar i en diskussion om filmen så vet jag åtminstone vad det handlar om, och det är lite skönt.
Nu ska jag hoppa upp och funder på lunch till mig och pappa. Hej så länge!!
Inne på Gallionen mötte jag på ett sånt här par med event-försäljare. Alltså några som har en reklamskärm och ett bord och står på köpcentran och liknande och säljer grejer, oftast mobiltelefoner. Det va nånting där som gjorde att dom lyckades fånga mitt intresse, annars brukar jag vara ganska svårflörtad. Dom kunde erbjuda mig telefonen som jag drömmer om. Men det skulle kosta. Abonnemanget som krävdes till var ungefär samma som det jag har nu, fast lite bättre på ett par punkter. Det jobbiga, det som skulle svida till i plånboken var att jag blev tvungen att avsluta mitt nuvarande Telenor-abonnemang och eftersom jag har bindnings-tid kvar där så blir det mot slutfaktura. I praktiken innebär det att jag tar ett halvdyrt abonnemang och betalar en summa pengar för telefonen, den summa det kostar mig att avsluta abonnemanget hos min nuvarande operatör. Efter ett samtal till dom fick jag reda på att det skulle kosta mig 2388 kronor. Nästan 24 stycken hundra-lappar. Ganska mycket med min s.k. "ekonomi". Jag var väldigt väldigt sugen på telefonen. Abonnemanget var nästan samma som jag hade tidigare, fast aningens bättre, och jag skulle få betala 2388 för en telefon som på prisjakt.se kostar lite över 3000. En bra deal? Faaast. Jag vill ju kunna få telefonen med utan att binda mig vid ett dyrt abonnemang när jag ändå ska betala för telefonen. Dessutom vill jag byta upp mig i första hand pga kameran, och 2400 för en halvsunkig och rätt långsam kamera, det kan man fundera på om det är värt det. Visserligen en kamera med inbyggd mp3-spelare, kamera, surf-dator, w-lan, hand-dator, gps, och mobiltelefon inte minst. Men ändå...? Jag frågade pappa om vad han tycker om operatören, och han berättade att han haft problem med täckning ibland. Att mobilen visat full täckning, men att det ändå inte gått att ringa av någon konstig anledning. Dessutom skrev en vän att hon kanske kan följa med på skidlägret i Åre. (Mer om just det en annan gång.) Så det kanske är lite (eller väldigt) dumt att slänga ut pengar på både ny telefon och skidläger. Jag vred och vände på argumenten och kom fram till att det är en väldigt dålig idé att slå till på det här nu. Jag vann över ha-begäret.
Träning Sen jag slutade med sjukgymnastiken har jag bara blivit tjockare och tjockare och tröttare och tröttare. Det senare kanske i och för sig beror på att det är så fantastiskt mörkt nästan jämt. En positiv sak är ändå att jag klarar allt jag behöver klara i min vardag. Det va ju därför jag slutade med sjukgymnastiken. Men jag vill träna nånting, för att hålla vikten nere och välmåendet uppe. Dessutom är det flera personer runt mig som tjatat hål i huvet! på mig om att jag ska komma igång och röra på mig. Så idag, äntligen och inte en dag för tidigt plockade jag fram bästa spel-listan i min mp3-spelare och gav mig ut med tränings-humöret om inte på topp så i alla fall högt. Det första jag upptäckte är att jag har en massa skön musik i min mp3-spelare. Får publicera min spel-lista här med länkar till youtube så alla får lyssna på min fantastiska musik-smak. Det andra jag upptäckte är hur otränad jag är. Kungsgatan upp brukar inte vara någon match i vanliga fall. Men idag satte mjölksyran in ganska så direkt. Det tredje jag upptäckte är vilken dålig idé det är att träna i centrum, där man träffar massa folk man känner och det finns affärer som distraherar. När jag kom ner till Gallionen var jag i och för sig på slutet av min träningsrunda, men då "var jag tvungen" att åka in i värmen. Jag vet inte varför, men nånting drog mig in där...
Tisdag morgon. 8.30. Jag är toa-nödig så hälften hade räckt. Jag vill inte gå upp riktigt än, behöver inte gå upp riktigt än. Men naturen kallar och jag masar mig upp ur sängen ändå. Jag ska träffa Linda D i Trollhättan idag, och ikväll har jag skolan.
09.02 Linda ringde just och kan inte komma och träffas, för de ringde från en förskola och ville att hon skulle komma och jobba. Jaja, då får jag en dag för mig själv istället. Då jag kan läsa, träna och göra precis sånt som jag själv vill, och förbereda mig för kvällen i skolan. Skönt. :) Men när jag ändå är uppe kan jag lika gärna skriva lite i min blogg, om gårdagen som var. När jag tänker efter så är det fyra rubriker som summerar gårdagen bra. Fyra rubriker som tillsammans bildar ordet TTLS. Egentligen har jag stoff för att skriva ett jätte-långt inlägg, men för att du som läser ska kunna sluta läsa efter en stund, och fortsätta senare idag lägger jag upp det här som 4 kortare inlägg. Trevlig läsning!
Jag hann inte med att blogga precis så mycket som jag ville igår, därför skriver jag ett lite längre inlägg med alla tankar jag noterat igår. Jag vill egentligen skriva ett par gånger varje dag, och gärna sprida ut mina inlägg över dagen så att du som läsare har skäl att besöka min blogg flera gånger om dan, och så att du som prenumererar på min bloggs RSS-flöde ska få ett litet pling i RSS-läsaren flera gånger om dan.
Hur som helst. Igår var jag i kyrkan under förmiddan och spelade med min bror. (Han är för övrigt skit-duktig! Det händer mycket just nu med hans musikalitet.)
Vi satt tillsammans uppe på kyrkpodiet och kunde viska och tissla och tassla om allt möjligt.
Under kollekten så kläckte storebror (jag) en fantastisk idé.
Mynt kan användas som plektrum. Då borde man kunna använda plektrum som mynt, och lägga i kollekten. Aight?
Senare på kvällen blev det MaceDonken för att vi inte orkade fixa ordentlig kvällsmat. Där mötte vi min vän Albin, och han är inte riktigt klok. Ganska underhållande, men inte riktigt klok!
Han upptäckte att det satt mynt i mynt-lådan på toalett-dörren. När han väl tagit loss myntet så letade han vidare på nästa mynt-låda. Efter en stund hade han plockat på sig 10 kronor, men va fortfarande kissnödig. Tur att vi bor nära, så han fick helt sonika låna vår toalett innan han åkte hem.
Söndag kväll.täVi satt och kollade på TV, men jag behövde gå in på mitt rum och fixa en grej. Inga problem, tänkte jag. Det finns ju på hemsidan. Jag har sett grejer på både SVTs och Tv4s hemsidor flera gånger. Det va bara det att just det här programmet va man tvungen att betala för att få se. På SVT-play är allt gratis. Heja SVT.
Är det värt att betala 49 kronor / månad för att kunna få se TV4 i sin dator?
Nej. Släng på en dos extra med reklam, precis som ni gör i TVn och låt mig se gratis.
Jag har kommit på lösningen på två av mina löjliga värdsliga problem som jag möter på i min vardag.
Det ena; dåligt eller inget internet alls när jag är på resande fot. Det andra; dåligt eller inget lokalsinne alls när jag är på resande fot.
Lösningen: En 10 mil lång nätverks-kabel.
Eftersom jag sällan är mer än 8-9 mil hemifrån så bör 10 mil sladd räcka bra. Då har jag våran hemma-anslutning vart jag än går. Aldrig mer problem med dålig täckning, aldrig mer seg lina på taskiga wlan och umts-anslutningar.
Dessutom; om jag har en 10 mil lång sladd med mig så hittar jag alltid hem!!!!
Det är nåt fel på våran TV. Oavsett veckodag och tid på dygnet så visar den skidåkning, och framförallt skid-skytte. Det är inte så att vi har en massa sport-kanaler, vi har faktiskt bara SVT1, SVT2 och TV4. Men ändå visar den skidskytte. Hela tiden!
Igår kväll va jag på Saron Ung, och insåg att jag är gammal. Nästan alla som va där va yngre än mig. Det känndes lite dumt. Men det va rätt okej ändå. Jag satt och pratade med Albin, brorsan och lite andra som va där. Och jag fick en rejäl pratstund med Anna i kiosken, och Dan som va lite som ungdomsledare där. Vi pratade en del och bland annat fick jag nys om ett skidläger som jag är lite sugen på. Alla info om lägret finns här. Grejen nu är att jag behöver någon som åker med mig. Dels för att få hjälp i liften, men också för att få hjälp upp om jag ramlar. (Vilket iofs inte hänt de senaste gångerna som jag åkt.) Hoppas det ordnar sig och det kommer nån som kan åka med mig.
Många blir undrande när jag säger att jag åker alpint. Det är inte så konstigt att man undrar, med tanke på att jag sitter i rullstol. Men det är roligt vilka konstiga bilder människor runt mig får i huvudet när dom tänker rörelsehinder och alpin skidåkning. Pulka... Sitta på en snowboard... Skidor under rullstolen... Jag vet inte vilken bild du har av rullstolensburen + alpin skidåkning, men de här tre är de vanligaste när folk tänker på mig och skidor. Det bevisar bara en sak. Det är på tiden att jag gör mitt bästa för att berätta för folk hur jag åker skidor. Det finns en grej som heter sit-ski, som jag åkt sen mitten av högstadiet. Jag tror inte jag ska ge mig på att förklara, utan klistrar helt enkelt in en film med en kille som åker sit-ski.
Fédération Internationale de Ski heter gruppen av tjocka kostymnissar som bestämmer över internationell skidåkning. Av någon anledning så är det okej med vanlig start och mass-start när det gäller längdskidor och skidskytte.
Men varför kan man inte ha mass-start i alpina tävlingar??? När det gäller snowboard så är det flera grenar som de åker 2 eller 4 tillsammans, och det är lite spännande; de slåss om optimala vägen och ibland är de nära att krocka.
Tänk dig spänningen i ett störtlopp på skidor där 60 killar eller tjejer ger sig ut samtidigt...
Martin T och Linda har kommenterat min replik till mig själv på inlägget 1564. Den här gången är det en film med en komiker som gör sig rolig över en ackord-vända som i grund och botten är skriven av Pachelbel. Johann Pachelbel har skrivit en låt som är väldigt väldigt känd; Kanon i D.
Jag sätter min ena tumme på att i alla fall NÅN av mina läsare ser mönstret: En ton - fyra toner ner - en ton upp - fyra toner ner - en ton upp. Med ett undantag; de två sista ackorden som är 4 och 5. Det finns någon oskriven regel om att det är bra att avsluta med 4 och 5 när man vill tillbaka till 1.
Jag har hamnat i läget att jag sover bort hela dagarna, så igår fick jag ett ryck och va jätte-duktig och skrev in en hel planering för dagen hur jag vill gör.
9.30 Gå upp 9.35 Gå på toa 10 Göra frukost 10.15 Äta frukost, kolla mail, läsa tidningar m.m. 11 Se till att vara påklädd och ha ätit frukost. 11-12 Träna: Rullstol upp till östrabo; ner till mammas jobb, och hem igen. 12-13 Läsa Stieg Larsson 13-14 Plocka på rummet 14-15 Läsa kurs-litteratur 15-16 Spela in nåt med pianot 16-17 Läsa Vista-boken
Det sket sig. Big time!
9 Vaknade. Gick på toa. Kunde gå och lägga mig igen. Mobilens batteri va slut, så jag kunde inte ställa nåt alarm till klockan 10. (Min plan höll fortfarande om jag gick upp tio; påklädd, fräsch och frukostäten klockan 11.) 10 Inget alarm, eftersom mobilen va död. Jag trynade vackert vidare. 11 Inget alarm, eftersom mobilen va död. Jag trynade vackert vidare. 12 Inget alarm, eftersom mobilen va död. Jag trynade vackert vidare. 13 Inget alarm, eftersom mobilen va död. Jag trynade vackert vidare. 14 Vaknade igen av att pappa kom hem. (" - Vad bra det gick med din plan om att va uppe och färdig för morgonen klockan elva!!" Han ironi skulle jag vilja ta och lägga i en låda och skicka till månen.)
Slog på datorn. Och nu, en och en halv timme senare, sitter jag här. Jag har ännu inte ätit frukost, jag har i princip samma på mig som jag sov i. Och jag har inte gjort NÅNTING av det jag planerade för idag.
Det suger.
Och hela problemet låg i att jag inte brydde mig om att sätta i laddaren i mobilen och fixa ett alarm för att jag va för trött klockan 9 i morses. Hade jag haft ett jobb eller en skola att gå till så hade det varit tillräckligt viktigt för att jag skulle bry mig. Men det här var skit samma. Jag måste nog omvärdera saker och ting lite. För det här går inte.
Okej. Alla som tror att jag blivit homosexuell räcker upp en hand, nu. Tack. Ni kan ta ner era händer. Jag är inte kär i Martin T, men jag är glad för en respons han gett mig på ett tidigare blogg-inlägg.
För ett tag sen skrev jag ett inlägg med rubriken 1564. Jag föreslår att ni läser inlägget för att förstå det. I korthet handlar det om att jag upptäckt ett par låtar som har ackorden 1-5-6-4 i sig. En vanlig skala består av 8 toner, som man kan beteckna med siffrorna 1-7 och så 8 som är samma som 1. Ackordvändan ser ut ungefär såhär. (Alla som kan läsa noter, förlåt att jag hittar på noter så här.)
Martin T hade hittat en film med en massa låtar som innehåller de ackorden, jag tycker det är en riktigt snyggt gjord film. Den illustrerar ganska bra det jag menar; att många låtar innehåller samma ackord.
Tyvärr lyckades jag inte infoga filmen i min blogg, men klicka på länken och lyssna på den här:
Igår var jag i Göteborg och träffade gänget på avdelning 14, där jag låg en del av sommaren när jag va som allra sjukast för andra gången. Det va väldigt skönt att träffa en massa människor jag kände igen, och lite smågalet att jag mindes namnen på ungefär 2/3 av alla jag såg där. Men det är kanske inte så konstigt ändå. Dels va min hjärna grymt understimulerad under perioder och dels så betydde tiden där väldigt mycket. (Ni är SÅÅ bra!!)
Efter en bra stund på Sahlgrenska med kaffe, prat och en del skratt så gav jag mig iväg för att träffa min goda vän Andreas. Vi har inte setts på ganska länge, och det känns tråkigt att det blivit så. Under början av gymnasie pratade vi telefon nästan varje dag, men det har vart lite sämre med det nu. Förmodligen för att vi båda varit utan fast telefon, och dessutom dragit lite åt varsitt håll i vad vi gör hem. Tidsbrist tror jag man kan summera det hela i. Men nu fick vi hur som helst möjlighet att sitta ner och prata riktigt länge. Om skola och allting och ingenting. Riktigt skönt. Dessutom lyckades jag övertyga Andreas om att äta Café Javas kladd-kaka. Seger! Jag vill egentligen inte göra reklam på min blogg, men den här bjuder jag på. Kafé Java ligger på sydvästra hörnet av Vasaplatsen i Göteborg. Vid Aschebergs-backen mot Landala och Chalmers. Tycker du om gott kaffe och fantastisk kladd-kaka och tycker 50 spänn för en fika är helt okej? Titta in där i så fall. (För mig som prylnörd är det fria wlanet en fin bonus.)
Som avslutning för det här inlägget måste jag få förklara rubriken. Josefin, en av sköterskorna på 14, skulle berätta en historia om en vän som varit rejält onykter. (Sket-full, som jag hade sagt det.) Men han va tydligen inte sketfull, han va på pickalurven Dii-lux. Inte delux. Dii-lux. Underbart ordval! Jag tror hela västkusten kommer gråta en skvätt när hon åker hem till Umeå.
Det är smått fantastiskt med trådlöst internet. ´Jag älskar det! Just nu sitter jag på tåget ner mot Göteborg för att träffa några av dom som tog hand om mig i somras när jag var sjuk. Sen så ska jag träffa Andreas. Ska bli kul att sitta ner med honom själv och snacka om allting som hänt den senaste tiden. Vi får inte tid å prata så ofta längre, och det är lite tråkigt. :(
Jag va på Torp här om dan, och vid ett ställe så pratade jag med en kvinna som sålde mobiltelefoner. Hon påminde mig om att det finns en 450 Mhz-licens sen tiden med NMT. Jag hade nästan glömt bort det. I korthet innebär det ett färdigutbyggt nät med grym täckning och bra hastighet. Jag vill inte säga vad operatören heter, för till skillnad mot Blondinbella tar jag inte emot mutor för att blogga om speciella företag. Men det är lockande att kolla upp det där företaget lite närmare. Se om det går att få snabbt internet överallt.
Ett stort problem när jag åker tåg Uddevalla-Göteborg är Tunnlar. Dessa mörka hål av sten och betong som gör att mina älskade små radiovågor inte når mig. Dumt. Jag borde göra nåt åt saken. - Nån som har några kilo dynamit att låna mig?
Om ni läser i tidningarna snart att ett terrornätverk gjort ett dåd mot tågtunnlarna på Bohusbanan så vet ni vem den skyldige är och vart ni läste det först. ;-)
7 månader efter insjuknandet och drygt två månader efter utskrivning från sjukhuset.
(Tyvärr så är det ett hack mitt i filmen. Min mobiltelefon hade dåligt batteri, och gjorde som den själv ville. Snöret jag drar i satt fast i min väska, innan det lossnade. Jobbar på att lösa det)
Jag har skaffat dom sista detaljerna som krävs för att kunna göra enklare inspelningar. Så förhoppningsvis dyker det upp lite smått och gott här så småningom. Håll utkik!!
Jag ska straxt se om frisören har dropin-tider idag, så att jag kan bli klippt. Hade vart skönt. Håret är bångstyrigt och bara mycket. Vågar man klippa sig hos en om bara tar 160 kronor? Kan det bli bra? Mamma gör det iofs gratis, och det är helt okej.
Så de borde kunna göra det 160 gånger bättre än henne. Noll gånger 160, du vet.
...eller vänta nu. Det blir ju noll. Matte har aldrig varit min starka sida.
Noll-koll.
Vi får se om det är värt pengarna, eller om jag skulle ha låtit en spastisk 5årig apa med boxar-handskar ha klippt mig. Det kan nog inte bli värre iaf. :)
Jag har ett ganska sjukt beroende. Det handlar inte om kaffe, inte tobak, inte musik, inte te, inte ditt och inte datt eller dutt. Jag spelar sjukligt mycket Harpan, eller Solitaire som det heter ibland.
När jag kollar statistiken ser jag att jag spelat 181 gånger, och jag köpte datorn 25e december. Lite räkning:
6 dagar december + 19 dagar i januari = 25 dagar totalt.
181 spel / 25 dagar = blir drygt sju spel, VARJE DAG.
I statistiken ovanför här är inte gångerna från förra datorn medräknade, och i Vara spelade jag nog ännu, ännu mer. Nu är jag trots allt relativt lycklig. Det va jag inte under vissa perioder i Vara.
Så kan det bli. När man mår dåligt tar man till nån substans för att må bättre. En del knarkar heroin, en del missbrukar choklad, kaffe, godis, kolhydrater i allmänhet, marijuana. En del får antideprisiva utskrivet.
Själv knarkar jag Harpan.
...
(Snälla, ta inte den här sista reflektionen för djupt. Jag mår rätt bra faktiskt.)
När man söker på wikipedia efter 1564 kan man bland annat läsa att det här är året som storheter som William Shakespear och Galileo Galilei är födda. Men för mig är 1564 nånting helt annat än ett årtal. För mig är 1564 nyckeln till ett stort musik-arkiv. Det har med musik-teori att göra, och jag tänker faktiskt ge mig på att förklara för dig hur det ligger till. Jag tar det extremt basic, och jag tror de flesta som petat lite på ett piano eller en gitarr (eller mer än så) kommer förstå vad jag snackar om.
Alla skalor har 8 toner (egentligen sju, eftersom åtta och ett är samma). I C-dur är tonerna C, D, E, F, G, A, H, C. Och enligt ett ganska enkelt system så bildar man ackord. På piano kan man förenkla det och säga att man tar en ton, hoppar över en, tar nästa, hoppar över en, och tar nästa. Voila, du har en treklang!
Ackorden i C-dur är som följer: C-dur d-moll e-moll F-dur G-dur a-moll b-moll-minus5
Om vi bestämmer oss för att göra det här med siffror blir det som följer:
Fördelen med att skriva ackord med siffror är att då kan man spela i olika tonarter. (Det finns 12 dur-tonarter och lika många moll-tonarter.) Men för att inte vända upp och ner på hela världen håller vi oss till C-dur. (Bara vita tangenter på pianot)
Men vart började vi? 1564 pratade jag bestämt om. De flesta av mina läsare har nog redan räknat ut vad det handlar om. 1564 är mitt namn på låtar som innehåller ackorden som har den "funktionen" låten. Alltså. En 1564 i C-dur har ackorden: 1. C-dur 5. G-dur 6. A-moll 4. F-dur.
(Släng ett öga på listan ovanför så fattar du precis.) ... Varför kom jag då att tänka på det här mitt i natten?? (Varför jag är uppe tar vi en annan gång.) Jag gled runt på en kompis blogg, och jag konstaterade att det finns grymt mkt skön lovsång på youtube, och en av mina favoriter är Blessed be the Name med Matt Redman. Så här kommer en 1564-låt, från mig till dig.
Andra exempel som jag upptäckt hitintills är My name is Jonas, av the Weezer, With or without you, av U2 och jag springer på 1564-låtar då och då. Men just nu kommer jag inte på fler. Känner du till nån mer 1564-låt? Tipsa mig så lägger jag upp dom här!
Idag är verkligen en dag som jag får blogga i min bloggs riktiga namn. Dagen har bestått av 4 grejer, som jag vill berätta om en i taget.
Jag va på Torp köpcentrum här om dan och handlade lite av varje. Bland annat så hittade jag en grej på teknikmagasinet som jag bara var tvungen att köpa till min vän Albin.
Han är galen i snö, tycker snö är fantastiskt, och han är lite putt pga växthuseffekt, en gubben Frost som inte gör sitt jobb osv. Själv sitter jag i rullstol och pga detta hatar jag snö. Tänk dig själv att ta dig fram med ett fordon med framhjul som bara är lite, lite större än inlines-jul. Ingen höjdare. På teknikmagasinet hittade jag en burk med "instant snow", snö på burk kort och gott. Och jag var bara tvungen att köpa en burk till Albin för att kompensera för grubben Frosts dåliga arbete nu för tiden.
Idag har det bara varit helt underbart väder, och det gör en del för serotonin-halten i blodet. Biokemikalien som gör kroppen glad, själen glad. Dessutom äter jag SSRI-mediciner, så solskenet och roliga saker gör dagen fantastiskt. Tjoho!
En annan sak som gjort mig glad i dag stavas P R Y L A R. Jag vill inte vara någon materialist, men döda ting kan ge levande ting (som mig) en upplevelse som ger tillfredställelse och lycka. Jag har ju fått en bärbar dator i julklapp, en lite plutte-dator som går att ta med sig överallt. Och en dator utan internet är en död dator, anser jag. Så idag gjorde jag slag i saken och skaffade mig flat-rate på datatrafiken i min mobiltelefon. Så numera kan jag använda den som turbo-3g-modem. Jag kopplar bara in den i usb-porten på datorn, trycker på några knappar och vips är jag online. Och tack vare den tjänsten så surfar jag fritt för 199 kronor per månad. Helt klart prisvärt. Jag passade på att skaffa fria sms förr 99 kronor per månad. Så nu har jag förbindit mig till en telefonräkning på 497 kronor. (Förutsatt att jag inte håller på och ringer ryssland och massa andra dyra samtal) Med tanke på att min telefonräkning senaste månaderna hamnat på närmare tusenlappen så känns det här som en bra prioritering. För nu har jag internet var jag än går. Tjoho igen!
Idag har jag, förutom att leka med snö med Albin, varit i Göteborg. Träffat massa fantastiska vänner och haft det rätt gött. Det är kul å va i Göteborg. :) Dessutom så tycker jag om M så mycket. Jag känner mig allmänt gott till mods när jag är med henne. Tack och tjoho!
En fråga jag återkommer till ofta är teknik och prylar. Kan teknik göra oss lyckliga? Ja, jag tror nästan det. Jag är väldigt glad för dom grejer jag har förmånen att få äga. Dom gör mitt liv lite smidigare, och mycket roligare. Kanske en lyx-tillvaro. Men jag reser exempelvis nästan inte alls utomlands. (Räknas finska skärgården vart tredje år?) Så jag gottar mig i lyxen av leksaker. ("Skillnaden på pojkar och män är priset på deras leksaker.")
Just nu sitter jag på bussen hem från göteborg, och skriver i datorn. Ska testa att koppla ihop mobiltelefon och dator sen och se om jag lyckas publicera min blogg från bussen. (Lyckas jag så skriver jag nåt om det.)
Bussen är för övrigt en sån där modern buss med hiss mitt på, och fåtöljer mitt i istället för en löjlig liten platta som är lika modern som en pall från ÖB. (Ang sånna sittplatser som bara är en platta; må dom brinna i den eviga elden!!!)
Det va nog allt jag hade att skriva nu.
Nä just det. Hur va det? Lyckades jag lägga upp bloggen direkt när jag sitter på bussen hem?
---
5 Minuter senare, på bloggen, inte skrivet i Anteckningar.
JAG ÄR ONLINE!!! DET ÄR SKITCOOOLT. KAN MAN NÅ PRYL-EUFORISK ORGASM? DET ÄR NOG DET HÄR I SÅ FALL.
Jag sitter alltså på en buss mitt ute i skogen, nånstans utanför Stenungsund, OCH jag är online samtidigt.
Ojojojojoj. Om det finns en prylhimmel så är jag nog där nu.
Människan har två tillstånd. I det ena är människan vaken, i det andra sover människan. Det normala är att kalla den vakna tiden för dag, och den tiden man sover för natt. En dag och en natt brukar bli ett dygn. Och någon gång under natten så byter kalendern dag, och vi får ett nytt datum. Ett dygn är 24 timmar. Alltså förväntas man hinna med ett vaket-pass och ett sömn-pass på 24 timmar. Jag har konstaterat att min dygns-rytm är lite annorlunda. Kan man inte införa 32-timmars dygn? Då kan jag vara vaken i 16 timmar och sova lika mycket!! :D Faaast å andra sidan så har vi ju en intelligent skapare. Han kanske har konstruerat oss; våra kroppar och jordens snurrande osv så att det funkar i synk. Men nåt lurt är det, annars hade jag inte varit uppe så länge och sovit så länge. Nåt lurt är det.
Sitter och kollar på Lets dance, och ikväll så dansar dom Rumba och Quick Step.
Men jag tycker att speaker-röster säger, till exempel: "Magnus och Annika... I en rumpa!!" Va?!? Än en gång sätter min galna associationsförmåga en skenande fart. Klippet jag tänker på har jag som vanligt infogat.
Får jag lov att presentera: Jim Carrey som Ace Ventura... I en rumpa!!!!
Kvinnlig programledare: - Och nu vill vi höra poängen. Mörk speaker: - Maria Öhrman! Maria Öhrman: - 7. Mörk speaker: - Dermot Clemenger! Dermot Clemenger: - 6. Mörk speaker: - Ann Wilson! Ann Wilson: - 7. Mörk speaker: - Tony Irving! Tony Irving: - Du borde få en sjua, MEEEN, det blir en femma.
Den här speakern, den säger ju bara namnen ett antal gånger under kvällen. Vad gör killen resten av veckan? Hur uttråkad är han egentligen? Som bara får säga fyra namn, och det är de enda han gör... På skolan hade vi en "jingel-padda"; ett tangentbord med 12 knappar på, med olika kortare förinspelade jinglar. Vi får hoppas att dom har en sån jingel-padda och att det inte är en levandes människa som sitter där och ropar ut namnen.
De senaste dagarna har jag och Hanna-Pia tillsammans erfarit fördelarna med publika nätverk. Både på skolan, och caféer så finns det trådlösa nätverk som jag kan ansluta mot. Riktigt lyxigt. Så igår kväll satt jag på Espresso House i Trollhättan efter skola och gottade mig i en Chai Latte och chattade lite på msn samtidigt. Kalla mig nörd, gör det, men om teknik kan göra människa lycklig så har den här datorn gjort mig lite lyckligare. När jag satt på skolan var jag inne på speedtest.net och kollade hur snabbt det gick. 6 megabit både ner och upp. Ganska snabbt med andra ord.
Nu sitter jag på Coffee Roomer på Torp och försöker ansluta till deras publika nätvärk. Det går sådär. (Det finns skäl att jag väljer att stava nätverk med två Ä'n) Jag kommer in på google, min startsida. Men sen är det stopp. Hitta.se är den mest snabbladdade sidan jag känner till, och den är antagligen snabb för att den är så enkel. Hanna-Pia lyckades inte få kontakt med hitta.se på grund av Roomers publika nätvärk. Då bestämde jag mig för att gå in på speedtest.net för att se vad det är för skämt-anslutning dom har här. Jag kom inte ens in.
Efter 5 minuter visades bara meddelandet "Kan inte hitta, är du säker på att du är ansluten till internet?"... Tur då att jag kan blogga i ett vanligt anteckningar och publicera när jag kommer hem. Alternativet hade ju varit att koppla in mobilen och använda den som turbo-3g-modem. Men det suger. Både batteri och pengar. Kanske skulle skaffa mig ett extra batteri till mobilen och ett sånt där data-paket på mitt abonnemang. Nån som har 1000 kronor direkt och 200 kr i månaden att skänka bort till en stackars fattig student och slav i teknikens grepp?
Jag ska göra ett nytt försök att ansluta till wlanet igen, hoppas det funkar annars får jag nätvärk i huvudet och inte bara datorn.
Jag har spenderat eftermiddagen på Torp och gjort några ärenden men också skuttat runt i olika affärer och kollat på telefoner och sånt för att det är kul. I telia-butiken hade de ett laddat och påslaget Demo-exemplar av iPhone. Jag har aldrig knappat på en sån, men jag förstår alla som "bara ääälskar den". Slide-funktionerna, tangentbordet och pekskärmen är lika fantastisk som alla skriver på bloggar, i recensioner och pryltidningar. (Sök på filmer på youtube så förstår ni vad jag menar.)
Jag har en kompis som är Mac-fantast, och försöker "frälsa" hela världen till att gilla Apple-produkter. När jag hade testat telefonen så ville jag smsa honom. Jag tänkte va lite rolig och skriva "Aj-fån" istället för iPhone. Men snabb-stavningen på min telefon spökade till det lite och ville skrive Aj-fan istället.
På vägen mellan bussen och hem så passerar jag den här skylten, och idag var jag bara tvungen att fotografera den. Bilden är lite dålig, så jag skriver här i klar-text vad det står:
Klippning för alla; 160 kronor. ...Men vi klipper bättre...
Det jag undrar genast är ju hur meningen fortsätter. ...Men vi klipper bättre... än vadå?
Min mor har skaffat sig ovanan att lämna nästan tomma mjölkpaket i kylen. Nu har förklaringen äntligen kommit fram. Det är en så kallad kaffe-slatte hon sparat. Någon eller några centimeter mjölk i botten är ett skämt när man vill ha sig ett stort glas god mjölk, men tydligen alldeles lagom när man vill ha en kopp kaffe med mjölk i. Jag förstår min mor. Jag tycker hon är smått galen. Men jag förstår vad hon menar.
Kaffe slatte, enligt mamma: Lagom mycket mjölk i botten på en tetrapak för att räcka till en mugg kaffe Kaffe Latte, enligt mig; En tredjedel espresso En tredjedel mjölk En tredjedel skummad/"ångspunnen" mjölk
För övrigt så funderar på att bli beroende av Chai Latte. Det är extremt gott.
Jag har erkänt, ökänt och allmänt känt dåligt lokalsinne. Idag har det visat sig från sin sämsta sida. Två gånger inom loppet av ett par timmar har jag gått ut på en gata jag ska ut på, från en tvärgata till denne MEN lyckats svänga åt fel håll. Första gången hamnade jag långt bort i tjottahejti (en avlägsen del av Centrum i Trollhättan.) Men som tur var fanns en snäll tant med rullator som kunde hjälpa mig att hitta till en punkt där jag vet var jag är. ( - Kan du hjälpa mig hitta till Odenhuset? - Du är inte härifrån va? - Nej. Det lyser igenom så tydligt alltså...)
Den enda slutsats jag kan dra är att GPS-programvaran i min huvud-dator drabbats av ett virus. Frågan är bara vilket och hur, och hur man lagar det... Finns nog inget penicilin mot dåligt lokalsinne. Men i all villervallan och röran har jag iaf fått mig en ordentlig eftermiddag i Trollhättan, och sett mig om i kvarteren runt Kungsgatan. Jag tycker det är lite skönt att vela runt i en stad jag inte känner till punkt och pricka. Synd bara att mobilens batteri gav upp tidigt på eftermiddagen, så att jag inte kunde ringa hem och berätta att jag blir sen. Men som tur va så fanns det en snäll man på Espresso House som kunde låna ut sin telefon. (Espresso House i Odenhuset, Trollhätan. Vid fem. Du är ungfär 35, etniskt utseende, gissar på iranier eller så. Telefonen va en Nokia N73. Om du av någon lycklig och konstig slump läser det här så vill jag bara säga TACK!) Nu sitter jag hur som helst på ReseCentrum och väntar på min buss, och skriver några rader medans jag väntar på den. Ska bli skönt att komma hem och lägga mig. Är så fantastiskt trött. Men glad. Det är så kul att vara igång igen!!
De senaste två dagarna har jag spenderat på högskolan. Och det har hänt så sjukt mkt på så kort tid att jag blir alldeles snurrig i huvudet av allt. Idag har jag åtminstone börjat få koll på skolan. Lärt mig vart saker finns och systemet för hela campus. Väldigt skönt att få koll på läget. Men en grej som stör mig lite är att lokala antagningen verkar ha bestämt sig för att följa min prio-ordning i min ansökning och anta mig till kurserna en och en, fast i omvänd ordning. Det är helt knäppt. Nu har jag iaf kommit in på alla fyra kurser som jag sökt, så nu kan det inte hända igen. Fjärde gången gillt, eller vad man säger. Så imorn ska jag ringa till en administratör för att byta kurs, IGEN. Men nu dröjer det iaf ett antal dar innan jag måste tillbaka till trolhättan. Skönt med lite långhelg. Eventuellt behöver jag läsa lite, men det är ändå skönt att slippa flänga fram och tillbaka som en liten jojo.
Sen jag kommit hem har det hunnit hända en hel del. Sist jag skrev satt jag på ett café på skolan med datorn min. Då hade jag inte fått nåt nytt mail. Sen kom jag hem vid fyra-tiden och skulle kolla några grejer i datorn innan vi skulle äta. Inget mail.
Men så vid sex-tiden small det till i inkorgen. Jag har blivit intagen till Psykologi A. Fast kursens första dag var idag. Vad dumt. Jag vill väldigt gärna gå den. Fast nästan hela kurslitteraturen är på engelska. Lite läskigt. Ganska svårt.
Chattar lite med Linda från klassen i gymnasiet. Hon berättar att hon har läst psykologi på högskolan, och att det är en ganska tråkig kurs med mycket historia & gubbar men ganska lite verklighets-orientering. Synd, för det är ju verklighets-orienterade kurser jag vill ha. Dessutom är det ganska svårt med kurslitteratur på engelska. Linda säger att om man ska läsa psykologi på högskolan ska man nog läsa en mer nischad kurs. Hur ska jag göra nu??
En stund senare får jag ett mail till. Det är från högskolan. Jag har kommit in på barn- och ungdoms-psykologi. Med tanke på vad Linda sagt kort tidigare, och att jag har en ganska klar bild av att det är ungdomar jag vill jobba med så är det här kanske det bästa som kunde hända. Dessutom är kurslitteraturen på svenska. Sköönt. Jag kilar runt lite på hemsidan för högskolan och kursen. Efter en stund så ser jag att jag fått mitt antagnings-besked för sent på den här kursen också. Hur ska det här bli egentligen? Nästa tillfälle är hur som helst imorn bitti. Jag får gå upp tidigt om jag ska hinna. Vad krångligt allt blir!
Igår kväll fick jag veta att jag idag skulle börja högskolan. Och nu när jag sitter här och skriver så har jag klarat av första dagen i skolan och än så länge känns det grymt bra. Kvällen igår ägnades åt att försöka bena ut allt om hus, klassrum, koder, förkortningar, platser, tider, fler koder, och allt va bara en rörig smörja.
Men nu har jag alltså klarat av första dagen på kursen Socialt arbete med individer och grupper i utsatta situationer. (Säg det snabbt 10 gånger om du kan!)
Idag var för övrigt dagen som jag skulle ha träffat Elin I och alla goa människor på 14 på Sahlgrenska där jag va ett antal veckor i somras. Men det blev ju inte av, i och med att jag va på skolan när jag sedan nån vecka tillbaka planerat att vara på Sahlgrenska. Rörigt värre.
Men så anmälde jag mig också i elfte timmen till högskolan, då får man tåla att antagnings-beskedet kommer lite sent.
Just nu sitter jag hur som helst på cafét på skolan och äter en donut och dricker kall mjölk till. Gott! Skolan har trådlöst nätverk, och det är lite lyxigt att kunna slänga upp datorn på en rast och roa sig med lite av varje. Mitt enda problem just nu, (Ja, det är ett I-Lands-problem) det är att Hanna-Pias batteri inte räcker en hel dag. Men det går kanske att ordna på något sätt.
Men nu ska jag försöka hitta mamma. Hon har varit och hälsat på sin mamma, min mormor, som bor här i Trollhättan. När jag kommer hem lär det bli raka vägen till sängen, och sova. Jag är tlöööött!
Klockan är 06.18. Rummet badar i det orangea ljuset från min lampa i fönstret som lyser upp så att jag ser vem jag är, vart jag är, hur jag är. Så här tidigt har jag inte varit uppe på väldigt väldigt länge. Men alarmet i mobilen ringer inte förän om tio minuter, så jag har bestämt mig för att gå in på bloggen och dela med mig av det som hänt de senaste 12 timmarna. Men vi tar det från början.
Juni. Jag blev jätte-sjuk. Augusti. Terminen började på radiolinjen och det blev praktiskt omöjligt för mig att fortsätta eftersom jag va långt ifrån frisk. 15 oktober. Alla människor i det här landet har valt högskole-utbildning utom jag. Åtminstone känns det så. Anledningen är enkel. Sudera.nu har satt sig på tvären - MOT mig. November. Blir utskriven från sjukhuset. December. Får tummen ur att hälsa på högskole-centrum här i Uddevalla. Där träffar jag en man som ger mig telefon-nummer och mail-adresser till studievägledarna i Trollhättan. Jag mailar och ringer utan något resultat. Januari. Jag får mail av Lars Jarefjäll att jag ska ringa till Lokala Antagningen i Trollhättan. Så det gör jag. Där får jag prata med en kvinna som berättar hur jag söker via Högskolan Västs hemsida. Det borde ju personen på högskole-centrum ha kunnat berättat, eller åtminstone mr Jarefjäll i sitt mail. Men icke. Nu börjar saker äntligen lossna, och gå riktigt, riktigt fort. Efter att ha sökt på högskolans hemsida så är det inte mycket jag kan göra, mer än att vänta. Så igår kväll kommer jag hem och läser att jag blivit intagen till högskolan i trollhättan. Och jag börjar NÄSTA DAG. Jag läser alltså mailet inte så mycket mer än ett halvt dygn innan jag faktiskt börjar. Så igår kväll satt jag och försökta få koll på läget. Jag skrev ut all information jag kunde komma över. Registrerade mig på högskolans web-baserade "hålla ordning på allting"-datasystem. Jag blev alldeles mör i bollen, bara av igår kväll. Och då har ändå den här cirkusen knappt hunnit börja. Så nu sitter jag här, en stund innan alarmet på mobilen går igång, kliar mig i huvudet och har knappt fattat vad som hänt de senaste 14-15 timmarna.
Så jag va uppe sent igår kväll för att packa, fundera, packa om, förbereda frukost och allt som hör till för att underlätta för mig själv på morgonen idag.
Nu är det bara en fråga, mitt eget "Dagens I-lands-problem". Ska jag ha med mig datorn?
Nu har jag nog slagit nytt rekord när det kommer till simpel dumhet. (Kommer ni ihåg inlägget om vattenkokaren som jag försökte fylla på? ) Jag har som vanligt spenderat kvällen vid datorn, som är en mini-pc. Alltså kan jag lätt sitta med den i sängen, i vardagsrummet, på tåget, i en park, på ett café osv. När jag är hemma på mitt rum så brukar jag koppla in lite externa redskap som gör datorn lättare att handskas med och mer kraftullt. För närvarande är det högtalare, tangentbord och hårddisk som jag har extra. (Alla tre finns i datorn, och alla tre är större och bättre i den form jag har på skrivbordet. Dock omöjliga att ta med sig. Datorn för sig självt går dock utmärkt att få med sig)
Ikväll har jag grejat lite med ett antal bilder (111 för att vara exakt!) som jag skulle förminska så att jag kunde skicka de lättare i ett mail. Bilderna kommer ändå aldrig lämna Marcus dator och det gör inget om dom är på en megapixel istället för sex. Redigeringen av bilderna, som ligger på min externa hårddisk tuffade på av sig självt. Jag tänkte inte så mycket på det. Jag började avsluta några chattar och säga hej då. Det började bli dags att lägga sig och just då får jag ett totalt hjärnsläpp. Jag tyckte det va en bra idé att göra som jag brukar göra; att koppla ur datorn och sitta i sängen och skriva några rader på min blogg, kanske skriva några rader till nån på msn som jag inte sagt hej då ordentligt till. Det va ju bara det att bild-programmet hade kontakt med min externa hårddisk, och när jag kopplade ur den blev min dator lite gramse på mig. Förstår jag det. (Jag skulle bli sur om nån drog ur ett sånt där kola-snöre ur min mun när jag höll på med det som bäst. Morr!) Hur tänkte jag?!? Det svar som ligger närmast sanningen är nog att jag inte tänkte alls. Dumt.
Jaja, en vacker dag blir det väl folk av mig också.
- Han är så snygg - Han är helt underbar - Jag är så svag för honom - Han är nog världens hetaste. - Tänk att få spendera en natt med honom. - Han skulle gärna få komma på en vit springare och ta mig!
De orden kommer från tjejer runt mig, i min egen ålder. (18-25 år.) Men jag förstår det inte. Det är nämligen ingen vanlig idoldyrkan det handlar om, utan snarare en förälskelse och en önskan om att inleda relation med mannen. Jag förstår inte varför. Han är väldigt speciell på ett sätt som angränsar till konstig. Men det som stör mig mest är att han bara är ett par år yngre än min far, som ju alltså har åldern för att vara far åt mina vänner. Kärlek över generationsklyftor har jag aldrig förstått mig på. I det här fallet handlar det dessutom om en man som är helt oberäknelig i och med sina många personligheter. (Den ena konstigare än den andra.)
09.38 Pappa ropar. "- Ska du inte vakna snart?" Ignorerar. Om jag drar täcket över huvudet och blundar så finns inget. Bara jag och mitt täcke. Dessutom är det 22 minuter kvar tills alarmet på mobilen ringer. Håller hårt i täcket och blundar.
10.00 "Åhhhhh... Upp och hoppa. Av med täcket. Ställ dig upp. Kom igen!!" Ring-signalen som jag har som alarm är en jätte-peppig aerobics-ledare som med en hejakör leder nåt rop för att få upp nån stackare ur sängen. En sån stackare råkare vara jag. Fast så synd är det inte om mig. Jag är arbetslös från nyårs då jag inte längre va sjuk-skriven, och är arbetslös fram tills de att jag börjar plugga, och förhoppningsvis så gör jag det väldigt snart.
10.23 Har klätt på mig och gått på toa. Ska ringa till högskolan, och förhoppningsvis få prata med en studievägledare som ska studievägleda mig på rätt väg, en väg mot en bättre framtid. Tjoho! Även om man inte ser varandra genom telefon försöker jag alltid vara fräsch och se okej ut när jag ringer samtal. Jag ser ut som jag vill se ut när jag träffar personen på riktigt, mer eller mindre. Vissa gränser kan jag tänja på. Jag vet inte varför, men det är viktigt för självkänslan hur jag ser ut, luktar, vad jag har på mig osv när jag ringer viktigare samtal; till gamla chefen, försäkringskassan, sjukhuset m.m.
10.37 Tjoho igen!! NU har jag änteligen och inte en sekund för tidigt sökt till högskolan. Egentligen ska man söka via studera.nu men jag har inte haft möjlighet pga sjukdom, krånglande "helpdesk", tröga studievägledare m.m. Så efter ett besök på högskolecentrum hemma, några telefonsamtal och några mail har jag äntligen fått telefon-numret till rätt person. En växeltelefonist! Lustigt att inte dom jag pratat med tidigare kunnat hjälpa mig med det som den här stackars receptionistan fick hjälpa mig med. Det va ju dessutom superenkelt. Allt jag gjorde va att gå in på hemsida 1 och kolla på en lista, kolla på hemsida 2 att allt stämde och på hemsida 3 fylla i kurskoden. Enkelt! Det va gjort på en kvart, och det har jag haft krångel med sen början på oktober. Livet är inte lätt när det är svårt.
12.04 Brorsan har varit hemma en stund nu, och vi har spelat Guitar Hero och pratat. Härligt. Men han fick väldigt bråttom iväg. Vi bor nära hans skola, så därför brukar han nästan alltid lyckas gå lite för sent. En konst han ofta ger sig på...
12.25 Micha ringde. Hon kände sig lite ensam och ville ha nån att prata med medans hon väntade på bussen, och hon valde att ringa mig(!) Hon är så söt. Tycker om henne. :)
1605 Brorsan kommer hem. Han börjar skaka liv i Evert, vår gammelsmurf till dator, så att vi kan föra över gamla filer från den till datorer som faktiskt går att använda mer än nätt och jämnt.
XX.XX Vi äter kvällsmat. Mamma har gjort en jättegod grej med kyckling bacon, broccoli och majs. Till det ris och en sås som va fantastisk. Såsen hade mamma tyvärr inte gjort själv. Den va fusk, men hon är duktig ändå.
ca en halvtimme senare Jag och brorsan går in på hans rum. Jag lånar Niklas Wii igen och spelar lite GH, och Niklas försöker kommer överens med Evert, gammelsmurfen, så att han lämnar ifrån sig dom filer som han inte längre orkar minnas.
ca en timme efter det Jag börjar känna mig trött, och med tanke på att vi åt för 2 timmar sen bör väl klockan vara nio eller tio. Helt befogat att vara trött. - Niklas, jag går och lägger mig nu. Är lite trött. - Ska du lägga dig redan? - Ja, får jag inte det? - Vet du vad klockan är? - Nej - Den är bara tjugo i sju.. ..... Vi hade ätit kvällsmat mkt tidigare än vi brukar göra, rentav som middag. Och eftersom det är så hemskt mörkt så kopplade min stackars hjärna helt fel, och trodde klockan va tre timmar mer än den var. Dumt.
20.21 Det står en man på mitt rum och sågar i mitt skrivbord!!! Pappa (som för övrigt låg med 39.5 i feber igår) har fått ett ryck. Nu har han inom loppet av en halvtimme möblerat om hela mitt rum (inklusive dragit om sladdar och sånt) och nu står han och sågar i mitt skrivbord för att jag ska kunna öppna garderoben helt och hållet. Så numera har mitt skrivbord fem hörn. Pappa, mamma och brorsan har gjort jättefint på mitt rum. (Är det nån av mina blogg-läsare som inte känner mig undrar du säkert varför jag inte hjälpte till själv. Det är enkelt; jag sitter i rullstol. Om jag lyfter nåt så tungt så att det kräver båda händerna kan jag inte köra rullstol, och kör jag rullstol har jag inga händer lediga för att lyfta nån möbel) När stormen dragit vidare satte jag vid datorn och grejade lite.
21.04 Börjar bli hungrig igen. Mamma och brorsan ska lägga sig nu, så dom förstår inte alls hur jag kan äta NU. Men jag är hungrig. Magen vill ha mat! Så jag går in och brer några mackor. Det är här jag lyckas med konst-stycket som gör hela den här kvällen oförglömlig och också gör att jag är i klass med Mr Bean när det gäller att underhålla den som eventuellt ser mig. Vi har en vattenkokare. Den har ett lock, men en pip som inte är nåt lock över. Jag ska hälla vatten i den, men får ett hjärnsläpp och glömmer ta bort locket fast jag inte häller i pipen utan rätt på vattenkokare. Vattnet rinner ju såklart ner på bordet och ner på golvet och bildar en skön liten våt pöl. Jag är ett geni!
21.47 Har änligen lyckats få mina mackor gjorde och i termos-muggen finns härligt varmt Chai-te. Gott! Inne på msn finns Markus och Martin. Två av mina vetenskapsmanna-vänner från stora staden Göteborg. Vi pratar om nudlar, femhörningar och andra livsviktiga saker.
00.02 Har chattat klart med M & M och börjar faktiskt bli riktigt trött. Bloggat klart har gjort också. Ska nog nana nu. Men jag vill avsluta på nåt fint sätt. Vill ju det varje dag. Nu vet jag: Glad påsk!
Jag sitter och kollar på lite olika klipp på youtube, bland annat från ett av mina favorit-program; Så ska det låta. I ett av programmen fick det lilla flickebarnet Amy Diamond vara med. Jag kände redan då när programmet först sändes att hon va malplacerad bland alla skickliga artister och underhållare från Sveriges alla scener. Men nu med ungefär ett års distans till det så blir jag upprörd.
Orsaken till mina känslor är obalans. Det finns en annan artist som är jämförbar med Amy Diamond och samtidigt inte alls. Jag pratar om Anna Bergendahl från årets upplaga av Idol. Med obalans menar jag att Anna Bergendahl har fått alla talang medans Amy Diamond fått all uppmärksamhet. Om Anna hade fått hälften så mycket medial uppmärksamhet som Amy fått så hade hon gått hur långt som helst. Varför har hon inte gjort det? Jo, för att det är obalans. Se det som en våg. På ena sidan sitter Bert Karlsson och en drös andra skivbolagsägare, låtskrivare och andra kontors-arbetande profitörer, allt annat än artister. På andra sidan vågen sitter vi som köper skivor, går på konserter och kanske köper DVDer, affischer m.m. Vilken sida väger då ner tyngst? Bert Karlsson eller 3 miljoner skivköpare? Skaraborgarn såklart! Det är obalans i världen, och ett allvarligt fel.
För att statuera exempel ska jag försöka infoga två klipp med flickorna.
Jag säger inte att du måste tycka som mig, men tycker du annorlunda har du fel! ;-)
Det är nytt år nu. Tjoho! Här sitter jag i min ensamhet på skolan och vaktar Emanuels walkie talkie. (Emanuel är en 2årig son till lägerchefen. Han ligger och sover nu. Sonen alltså. Lägerchefen är i kyrkan med 500 andra och ber för det gångna och kommande året)
Själv sitter jag och bloggar ikapp allt jag missat de senaste dagarna. Tack Mötesbyrån och Hulda som lånade ut en dator till mig så jag har nåt att göra när jag lyssnar på en walkie talkie som i bästa fall är helt tyst.
Jag vill bara önska mina läsare ett riktigt gott nytt år!
.jpg)
-001.jpg)
.jpg)
.jpg)
