tisdag 1 september 2009

Hej Västtrafik (brev 2)

Hej Västtrafik. Det är Anders Arkbro här igen.
Jag presenterade mig i ett mail igår och berättade om min situation och att jag tänker resa med Västtrafik varje dag i ett par år nu. Skälet till att jag skrev igår och skriver idag är min övertygelse om att Västtrafik som kollektivtafiksmonopol vill utvecklas och bli så bra som möjligt på det Västtrafik gör.

I morse gick tågresan bra. Det var personal från trakten som visste hur situationen på Uddevalla Östra är. Men konstigt nog visste inte heller den här tågvärdinnan hur hon skulle handskas med den mobila rampen som finns i ett av skåpen på Reginatågen. Men hon var snabb med att räkna ut hur det skulle vara och bemötte mig väldigt proffsigt och trevligt. (Till skillnad mot tågvärdinnan igår.)

Jag har tänkt på det här med ramper på stadstrafikens bussar i Göteborg. Varför har ni det?
Det är en jättebra grej för mig som rullstolsburen att kunna åka upp på bussen via en enkel ramp. (Konstruktionen med en platta i ett gångjärn som man fäller upp är så enkel så att en chimpans skulle kunna lära sig.)
     Jag förstår till fullo problematiken med er tidspress. Det skulle nog ta 2-3 minuter att fixa med rampen, och det betyder en eller två hållplatser restid som föraren kommer efter. (Åtminstone i centrum där hållplatserna ligger tätt.) Men skulle det gå att lösa på något sätt? Jag som rullstolsburen bör väl också kunna åka i stadstrafiken? Alternativet färdtjänst har 3 allvarliga brister. (Ingår inte i mitt månadskort, gäller bara i kommunen jag är folkbokförd, måste bokas minst en timme i förväg.)
     Jag undrar hur Västtrafik resonerar kring rullstolsburna i stadstrafiken när ni har bussar med ramper som inte går att använda. Det känns både inkonsekvent och ogenomtänkt.

Just nu sitter jag i en rullande bastu. Jag tycker det är kreativt av er att erbjuda möjligheten. Men jag misstänker att jag skulle bli avslängd om jag klär av mig, även om jag skulle ha en handduk runt midjan. 
      Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte vad som hänt. Men det är väldigt varmt i den här delen av tåget där jag sitter. Tågmästaren sa till oss i kupén att man kunde gå till andra änden av tåget där det inte är lika varmt. Men eftersom jag sitter i rullstol är jag förpassad till den här delen av bastun, förlåt... tåget.

Till sist vill jag säga att jag är väldigt glad för att det är personal från bohuslän som kör bohusbanan idag. De gör ett mycket bra jobb. Det borde gå att ordna så att lokal personal arbetar på lokala turer. Det hade vart super!

1 kommentar:

Eti sa...

Du skriver helt underbart! Särskilt det där med bastu är någonting jag också känner igen mig i.