lördag 7 februari 2009

Folk säger att jag och min bror är lika

Japp. Det gör dom. Säger att jag och Niklas är lika alltså. Fram tills idag skulle jag säga att de har fel. Jag tycker fortfarande inte att vi är lika till utseendet, men till beteendet. Det märks att vi har växt upp tillsammans och har samma genetiska källor. (Föräldrar alltså.)
På resan ner till Malmö satt jag och Niklas å lyssnade på musik tillsammans i min mp3-spelare genom en sån där förgrenings-adapter.


Jag bestämmer mig för att skämta lite med min bror. "Ska vi klappa takten och se om musiken kommer sammtidigt eller om nåns hörlurar är snabbare?"

- Visst. Det gör vi.

Innan jag hunnit tänka så har min bror satt igång att börja klappa i otakt, för att illustrera det omöjliga; att musiken faktiskt är olika i våra hörlurar. Jag berättade inte det för honom då. Men det va precis vad jag tänkt göra, för att skoja lite.


Är vi lika, eller är vi lika?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar